171 om lördagarne kommer till torgs, där likväl torgdagen är gjorder för bergsmannen och icke för borgaren». Bergslagen hade sålunda vunnit en ganska fullständig handelsfrihet, isynnerhet hvad tackjernet beträffade. Det återstod då knappast mera att önska, än att tackjernspriset äfven varit någorlunda stadigt. Men därmed förhöll sig fordom alldeles som i våra dagar: priset gick upp och det gick ned i ständig omvexling. Vid medlet af 1670-talet gällde tackjernet i Nora mellan 8 och 9 daler kpmt för ett skeppund; höjde sig vid midsommartiden 1677 till 91/2 daler, för att kort därefter nedgå till 9 daler. Under 1678—1680 var medelpriset ungefär 10 daler, höjde sig 1681 till 11 daler, 1682 till 12 daler, 1683 till 13 daler och under 1684 ända till 13 1/2 daler. 1 Detta senare pris torde dock hafva gällt vid köpmansaffärer. Bergsmännen åter, isynnerhet de, som nödgades anlita »förskottskarlarne», fingo säkert nöja sig med en, stundom 2 à 3 daler mindre. På gruftinget i Bleksbölstorp 1684 5/2 Tillfrågades grufvelaget huru mycket de fått för 1 skepp. jern dessa tider af borgaren när de tagit försträckning? Hvarpå framkom Nils Nilsson på Vestgöthyttan och sade att Kristofer Jakobsson i Nora gifver honom 10 daler kpmt. Sammaledes berättade Olof Larsson på Holmshyttan med samtel. sina grannar och sade att rådman Bengt Andersson gifver honom för 1 skepp. jern på försträckning 11 daler. Hieronymus Larsson (i Vestgöthyttan) sade sig tagit på försträckning af rådman Bengt Andersson och fått för 1 skepp. tackjern 10 daler kpmt. Tillfrågades Olof Hansson på Fogdhyttan hvad han för 1 skepp. jern bekommit, men sade sig intet ännu med sin köpman gjort räkning. Hans Abrahamsson på Ringshyttan berättade att han fått af Bengt Andersson 10 daler kpmt. Af häradets domböcker kan vidare inhemtas, att tackjernspriset under 1685 vexlat mellan 11—13 daler, men nedgick under följande året till 10 à 12 daler, hvarvid det i allmänhet bibehöll sig under 1687. På gruftinget i Bleksbölstorp 1688 31/5 »tillsporde hr bergmästaren detta grufvelag hvad ett skeppund tackjern gäller, därpå bergsmännen svarade sig understundom bekommit reda mot reda 101/2 daler kpmt och högst 11 daler nu i Nora». Priset sjönk sedermera oupphörligt af åtskilliga anledningar, naturligtvis beroende mest därpå, att den förädlade tackjernsprodukten stångjernet, som till väsentlig del gick utomlands, måste röna inverkan af priset på — verldsmarknaden; men bergsmännen ville tillskrifva tackjernets prisfall den omständigheten, att ett stort antal stångjernshamrar inom dessa trakter under åren 1685—1689 blifvit utdömda och i följd däraf upphört med sitt smide. Att dessa åtgärder vidtogos för att »skydda» bergsmansblåsningarna och mot befarad kolbrist hade ännu icke ingått i bergsmännens föreställningar. Vid gruftinget i Bleksbölstorp 1691 16/6 framförde de ock sina bekymmer om de fallande tackjernsprisen sålunda: Detta (Stribergs och Nybergs) grufvelag anhålla och ödmjukl. begära, att efter som tackjernet nu uti så mycket ringa pris är, och ej högre än till 6 eller 61/2 daler skeppundet, som ock att de så strängel. äro förbjudne kol att försälja som likväl tillförene några af dem till deras utlagors utgörande 4 Jfr sid- 126 här ofvan.