186 blifvandes hustru Anna Knutsdotter för Sven Erlandssons tilltalan. som skulle han af henne därtill vara tvungen. fri erkänd, efter med intet skäl han detta sitt påstående kunnat bestyrka, utan fast mera intygadt är, att han sjelf egenvilligtvis sådant gjort. Hvad Anders Svensson vidkommer, så emedan han så väl som de öfriga grannarne varit så när berättigad att bära uti masugnen som Sven Erlandsson, hafvandes han sjelf sådant nödgats göra efter uppsättaren därifrån sig undandragit: ty finner grufvetingsrätten så mycket mera vara billigt att liberera honom Anders Svensson för Sven Erlandssons emot honom anförda besvär. En af de följande tingsdagarne (12/5) frågade bergmästaren (Åkerhielm) »om nu vid tingets slut bergslagen “hade för grufvetingsrätten att andraga? Närvarande sexmän anhöllo att han ville å högvederbörlig ort för Nora bergslag utverka, det de måga få gifva en viss tiondeafgift om dygnet, eller efter dygnetalet, hvilket bergmästaren lofvade». Denna förändring i tackjernstiondens utgörande kom dock ej till stånd förr än 12 år senare, eller 1721, hvarom mera längre fram. På gruftinget 7? Nora 1712 6/5 blef uppsättaren Erik Johansson vid Ringshyttan, »enligt 5 § i Koppar bergs grufartiklar», bötfäld till 40 me smt för det han i rstgon bfverfallit Dorgaren Johan Berg med hugg och slag samt ej kunde bevisa sitt påstående att Berg varit dracken eller öfvat någon otidighet. Vid samma rättegångstillfälle blef borgaren Johan Ramsell, enligt’ 1 § i samma artiklar, bötfäld jemväl till 40 m smt, emedan han 26 förutgångne Mars hade kommit drucken på Ringshytte masugn och »där öfverfallit (bergsm.) Anders Svensson med åtskilliga skällsord och därvid någon svordom öfvat». Parterne hade visserligen förlikts härom, men åklagaren (bergsfogden J. Broström) yrkade ansvar på Ramsell med nämda påföljd. Vid bergslagens allmänna grufting i Nora 1713 258/5 Fann grufvetingsrätten för nödigt, med samtel. bergslagens samtycke, vid Llåsningen uti denna bergslag att göra följande förordning, det emedan 1:mo det inseende ej med godt och dugligt tackjerns tillverkande kan hafvas, enär bergsmännen sättia hvar för sig dygnetals, som enär en sammanblåsning sker, ehuru hvad flit den ene använder att förskaffa sig god malm och kol, så kommer en annan efter, som med elaka och odugliga materialier intet allenast skämmer den förra goda masugnens gång, utan ock ställer den förres goda tackjern i vanpris igenom sitt elaka försatte eller af odugliga materialier tillverkade jern; 2:do är en stor del af bergslagen med ansenlig gäld behäftader, hvars jerntillverkning efter H. K. M:ts helsosamma förlagsordningar borde disponeras, men då de sjelfve råda öfver sina dygn, blifver samma jern så distraheradt, att kreditorerne en mark ej bekomma, hvaraf händer det en sådan gäldbunden med de flere aldrig kunna bringas utur skulden och ställas uti ett lyckligare tillstånd, så att de bruket med större frihet kunna förestå. och göras kapable att riktigt prestera hvad till H. K. M:t utgöras bör; till förtiga för det 3:dje att ock tillverkningen så nära angripes att ej kronones tionde kan erhållas: ty skall hädanefter och till ett prof till nästkommande års grufveting alla hyttelager blåsa tillsammans, och vid 40 m† smt plikt ej fördrista sig att därförinnan skrida särskildt till ett dygnande, hvarvid följande kommer att observeras: