267 kommissarien och brukspatronen Luthman 1 tillika med åtskilliga bergsmän i denna bergslagen begynte densamma rensa och med arbete belägga. Uti denna grufva, som är nu 72/3 famnar djup, har man på botten funnit ingen malm, utan i gafveln uti östernorr och vestersör densamma, uppå skedt rymmande och brytande ifrån dagen, eftersatt till 52/3 famnars längd, då man ock den träffat bred midt uppå 3 famnar, men åt bägge ändarne något smalare till 2 famnar, af öfvermåttan god art och så rik, att den kan draga med sig 1/3 del mager malm, när han får nödig fluss därtill. Grufvearbetet har man förrättat på 11 hela delar och nu i år uppbragt på hvardera 40, tillsammans 440 lass malm, hvartill man brukat ingen ved, utan allenast 9 lisp. krut. Malm och gråberg är uppfordradt igenom handspel och vattnet afhållet med handpump. I den 1746 9/1 undertecknade embetsberättelsen upprepas föregående uppgifter om denna grufva med tillägg, att mutsedeln varit utgifven till dåmera aflidne bergsmannen Per Jönsson i Gamleviker; att Luthman innehaft 2 af de 11 delarne, samt att 1745 års brytning jemväl-utgjort 40 lass pr del eller tillsammans 440 lass malm, »hvartill man brukat ingen ved, utan allenast krut». I den följande relationen, dat. 1747 22/12, heter det: Glipsegrufvan är nu under handvinden 11 famnar djup. Malmen har detta året i denna grufva merendels gått ut, så att där ej finnes mer qvar, än först ett smalt streck i östersödra gafveln af en famns höjd, hvilket invid botten är 3/4 aln och öfverst 1 1/4 aln bredt, och sedan en annan uti den norra väggen, som är 12/3 famn lång och 1/3 à 2/3 famn bred, viljandes denne senare malmkärnan därhos vara mycket gråbergsblandad; dock är malmen i denne grufvan alldeles utan oart, samt så rik, att den, med någon liten tillsats af fluss, kan gå för sig sjelf och äfven draga med sig 1/3 mager malm i masugnen. Grufvearbetet har i detta år skett för 10 hela delar, uppå hvilka man vunnit, à 35 lass på delen, 350 lass malm. Till bergsprängningen äro uppgångne 5 lisp. krut, utan någon tillsats af ved. I 1748 års berättelse säges blott att »Glipsegrufvan har detta år legat öde», hvilket förhållande jemväl fortfor under de närmast följande åren. Samtliga på Ringshytte och Fogdhytte ägor belägna, i 1740-talets relationer omförmälda större och mindre grufvor, hvilka numera räknas till Stribergsfältet, varda här förbigångna . 54. Fogdhytte grufvor 1740—1750. ha dessa grufvor yttrar bergmästaren Tuhnberg i sin årsrelation 2/. 12. 1 Ägare af Carlsdahls bruk inom Karlskoga socken, hvars masugn »Nya Elfhyttan» denna tid räknades till Nora bergslag. 2 Jfr sid. 88 här ofvan.