268 Uppå Fogdhytte ägor här i Nora bergslag, äfven krono, finnas åtskilliga Jjernmalmsskärpningar, som dels gifva torrstensmalm, dels något bättre och så god, att den, i brist af rikare tillsättning, kan uppbrukas i masugnen för sig sjelf, fast han då behöfver nog lim till fluss; varandes om allesammans öfver allt att säja, det malmen i dem ej vill hålla sig på djupet, utan när han hunnit neder till 7 àå 8 famnar, mer och mindre, så har den gått ut och förlorat sig; men efter samma skärpningar det ena året blifvit bearbetade, det andra åter lagda öde, och ingendera af dem är så djup att den icke (?) utan särdeles kostnad kan igen upptagas, så har jag tyckt vara onödigt att nämna något därom, tills man framdeles får finna hvad däraf blifva vill. De, som synes förtjena att denna gången skrifva något om, äro följande: Kullegrufvan eller Stora Rödberget blef år 1742, likmätigt bergstingsrättens föranstaltande under den 5 Juni, icke vidare drifven på djupet efter malmen i vester, af orsak, att den var något för mycket rödbräckt, utan eftersatte man i det ställe den malm, som stod i öfra gafveln, hvilken var en famn hög och 3 famnar lång samt mycket rik, men något rödbräckt, dock icke mer, än att den ju efter en försigtig rostning, emot annan torr malm väl kunde brukas. År 1743 arbetade man denna grufva jemväl uti östra gafveln, så länge där var någon malm att tillgå; men som den vid Larsmessotiden samma år blef alldeles utbruten, så slöt ock hela intressentskapet, bestående af 13 hela delar, i denna grufvan så dess grufvegång, förutan det att hr kommissarien och brukspatronen Luthman lät än anlägga något arbete uti vestra gafveln, efter den därstädes nästl. år lemnade bräckta malmen, som han tilltrodde sig kunna göra något gagn med vid dess stöperi. Och sedan arbetet här i Kullegrufvan således ändadt och öfvergifvet var, följdes hela intressentskapet åt, och, efter erhållen mutsedel af den 2 April nästlidne, begynte rensa en vid pass 30 famnar ifrån den förra belägen uråldrig ödesgrufva, kallad Långgrufvan vid Rödberget, den de ock ifrån den 17 April till något fram uti Juni månad hunno göra ren, hvarefter de sedan till början af nästledne September månad, då grufvebesigtning här skedde, fått upp ungefär 572 lass malm, som syntes både ren och rik samt utan liknelse till rödbräcka, fast man likväl ej så mycket kan säja härom, innan man får höra huru han i masugnen vill skicka sig, eftersom eljest all malmen här ifrån Rödberget gerna velat med någon rödbräcka vara behäftad. Denna grufvan befinnes nu 8 famnar djup med malm öfver hela bottnen, som står uti öster och vester, dock mäktigast åt östern, af 31/2 famns längd och af mest lika bredd, nämligen en famn öfverallt. Grufvearbetet har äfven här skett på 13 delar, och till sprängningen äro uppgångna 13 lisp. krut och 6 stafrum ved. Hela uppfordringen af både vatten, varp, malm och gråberg har skett igenom en handvind. Angående förenämda Rödbergs grufvor må för den äldre tiden hänvisas till sidd. 108—110 här ofvan. De vexlande benämningarna och de antagligen något osäkra mått, som finnas uppgifna, försvåra jemförelserna dem emellan. I en följande embetsberättelse, dat. 1746 9/1, yttrar nämde bergmästare om dessa grufvor följande: År 1743 den 19 Juli utgaf jag mutsedel för bergsmännen Anders Svensson i Gamla Viker och Lars Svensson uti Nor, å egna och åtskilliga deras