269 medintressenters vägnar, uppå en för vid pass 44 år sedan ödelemnad jerngrufva vid Rödberget, Takgrufvan eller Stora Rödberget kallad 1. Denna grufva hafver intressentskapet, som består af 17 hela delar, ej förr än om våren nästledit år 1745 begynt rensa, och ej förr än den 16 Augusti samma år fått henne ren, då hon befunnits 142/3 famnar djup. Malmen går uti öster och vester mycket på sned till södern och är äfven så lång som djupet af grufvan, nämligen 142/3 famnar, samt temligen rik, jemväl godartad till östern, men ju längre åt vester ju mera rödbräckt, samt till en del därstädes alldeles oduglig, som fördenskull med noga flit blifver ifrånskrädd. På hvar del har man nästledit år vunnit allenast 10 lass malm, efter brytningen så sent kom att begynnas. År 1744 den 2 April utgaf jag mutsedel för bokhållaren hr Peter Collin, bergs- och sexmannen Per Andersson uti Grexåsar, och bergsmannen Lars Svensson uti Nor, å egna och deras medintressenters vägnar, uppå en af urminnes tider ödelagd liten jerngrufva vid Rödberget, Långgrufvan kallad, belägen några och 20 famnar östernorr ifrån Takgrufvan eller Stora Rödberget därstädes. Denna grufva, som arbetats på 13 hela delar, och befunnits djup vid afmätningen nästleden höstas 8 famnar, hafver intill den tiden gifvit vacker malm; men har nu så väl i bottnen gått alldeles ut, utom en smal rand af vid pass 3/4 alns bredd, som uti gaflarne, förutan litet i den östra, som dock är mycket gråbergsblandad. Nästlidet år 1745 hafver intressentskapet härstädes erhållit 20 lass malm på hvar del, som är väl rik, men kan ej brukas för sig sjelf, efter den stödjer sig något på rödbräcka. Om dessa grufvor förekommer i den årsrelation, som afgafs 1747 22/12, följande beskrifning: Stora Rödberget har, efter berättelse, legat öde i 44 år, tills den om vårtiden år 1745 af åtskilliga bergsmän ifrån Nor, Fogdhyttan och Vestgöthyttan, tillsadmmans på 17 hela delar begynte rensas, hvarmed mest hela sommaren fortsattes, så att intressenterne det året fingo allenast 10 lass malm på delen, till ersättning för deras nedlagda kostnad. Under deras arbete nästledit åvr hunno de ändteligen grufvan ren i bottnen, som befauns till 15 f:r djup, men är nu vidare under kranlafven, hvarifran uppfordringen af malm och gråberg sker, neddrifven till 16 f:rs djup. Malmen går uti öster och vester, något i donläger till söder af 15 f:rs längd och 12/3 f:ns bredd, varandes någon del däraf god och gångbar, men mestadelen så nog rödbräckt, att den är alldeles oduglig och måste fördenskull vräkas bort. Uti östra gafveln står likväl en godartad malm, som är något öfver 2 famnar hög och 12/3 f:n bred. Intressentskapet är indelt på 16 hela delar, uppå hvilka i nästledne sommar vunnits, à 40 lass på delen, 640 lass malm. Till bergsprängningen äro uppgångne inalles 7 lisp. krut och 48 stafrum ved. Vattuuppdragningen förrättas igenom handpumpar; men för det att grufvan är både djup och ligger mycket på sned, så sker det med så stort besvär, att intressenterne nu hafva inrättade 4 särskilda pumpsättningar, den ena längre ned än den andra. Långgrufvan vid Rödberget lades öde mikelsmessotiden år 1745, dels för den orsaken skull, att malmen däruti smalnade mycket af, och dels för det den hade inga släppen, utan var ganska hårdspänd och svår att lösspränga. 1 Jfr sid. 109.