274 lätthelgedagarne, gå till sina vanliga arbetssysslor, varandes ej eller något legohjon tillstadt, att vara ledigt ifrån arbete om de lögerdagar, som äro emellan bönedagar eller andre på fredagen infallande högtidsdagar och påföljande söndagar, äfvensom ej eller någon i otid om eftermiddagarne bör få gå ifrån sitt arbete; alltså och emedan igenom ett så oskäligt arbetsuppförande vid och uti grufvorna, bergslagen i gemen och hvar bergsman isynnerhet, som likväl måste betala deras grufvehjon den dem betingade lönen, eftertänkel:n komma att lida; ty har grufvetingsrätten, till grufvearbetarnes efterrättelse, härigenom velat fastställa, att när gudstjensten om apostle- eller lätthelgedagar är förbi, böra de gå till deras arbete i grufvorna och det sedan, på lika sätt, som uppå andra arbetsdagar, intill aftonen förrätta, som ock den oseden för ingen del tålas kan, att grufvehjonen göra sig frie och ledige ifrån arbete på vissa lögerdagar, endast därföre att de infalla emellan någon bön- eller eljest högtidsdag om fredagen och påföljande söndag, utan blifver det dem härigenom pålagdt, att på alla sådana lögerdagar, likasom eljest, arbeta vid och uti grufvorna, dock med den frihet, att då, för den tillstundande söndagen skull, såsom ock uppå högtidsaftnar, lemna arbetet kl. 4 efter middagen; åliggandes ock grufvefolket, att det ena halfva året ifrån April månads början och till September månads slut först komma i tid om alla arbetsdagar till sina arbeten, åtminstone kl. 5 hvar morgon och sedan intill aftonen kl. 7 i deras sysslor vara flitige, men på den öfrige hälften af året, så länge något grufvearbete hafves för händer, då det ock blifver senare ljust och förr mörkt, kan dem härvid någon större frihet tillstädjas: och detta allt vid 10 daler smt vite, hvartill hvart och ett grufvehjon skall vara förfallet, så ofta det öfvertygas hafva försummat något af det, som nu beskrifvet och faststäldt är; tillkommandes sexmännen och grufvefogdarne att häröfver hafva ett allvarsamt inseende, samt att de brottslige för rätta ställa, så att uppå deras försummelse må komma att följa laga bot och rättelse. Nästan samtidigt härmed, vid Pershytte grufting i Gyttorp 1740 7/5, hade föreskrifvits, att »intet grufvehjon fick, vid 10 daler smt vite, med sig på arbetet taga vaggebarn eller andra, hvilka fordra eftersyn». En annan likartad ordningsregel stadgades vid 1753 års bergsting för Dalkarlsbergs gruflag, då vid samma vite förbjöds att »antaga gruffogdenshustru till arbete i den grufva, hvari mannen hade uppsigten». Behofvet af dylika föreskrifter vittnar icke fördelaktigt om den ordning, som stundom ville göra sig gällande vid forna tiders grufbrytning. Alla grufvor arbetades endast under sommartiden, vanligen från d. 1 Maj till 1 Oktober. Den långa hvilotiden berodde därpå, att man ännu icke kommit sig för med att täcka grufvorna, utan hvilken åtgärd de naturligtvis icke kunde hållas fria från snö och is. Det var först flera. årtionden senare och i den mån grufvorna blefvo djupare, som man småningom började drifva arbetet året om, med fast anstälda arbetare, hufvudsakligen vid de större malmfälten. Vid de mindre grufvorna åter var regeln den, att hvarje delägare höll en arbetare hvar för sin del, hvarigenom det kunde inträffa, att arbetaren gick på en half del i 2 dagar uti en, och på en fjerdedel en dag uti en annan grufva. När för hvarje hel del arbetades dagligen af ett hjon, kallades detta att arbeta grufvan med »fullt folk», men med »halft folk» då endast hvarannan dag därpå arbe-