276 i våra dagar benämnes »strejk» af grufarbetarne för att »tilltvinga sig ökning i (arbets)lönen». Man kan emellertid häraf draga den slutsats, att äfven i detta fall, likasom i så många andra, »ingenting nytt finnes under solen». Men äfven för grufdelägarne stadgades vissa ordningsbestämmelser. Sålunda föreskrefs vid 1755 års bergsting att den grufintressent skulle vara förfallen till böter af 5 daler smt 1) om han, vid utsatt timma, icke infann sig »vid särskilda och allmänna sammankomster» eller grufstämmor; 2) om han aflägsnade sig från stämman »innan allt är afslutadt och hemlof gifves»; och 3) om han utan laga förfall i sitt ställe sände barn eller tjenstefolk såsom ombud. Samma vite utsattes äfven för den som ej för sin grufdel fullgjorde nödiga befunna och påbjudna dagsverken. Alla stämmor eller »sammankomster» skulle kungöras i kyrkan minst en vecka förut. I kungörelsen borde jemväl utsättas om ärendena fordrade samtliga delägares närvaro, eller om »endast en intressent för hvarje hel del» behöfde tillstädeskomma, i hvilket fall denne borde vara försedd med fullmakt af sina medintressenter i samma del. I regeln hölls en stämma om våren innan grufarbetet skulle begynna, dels för att antaga räkningsförare och gruffogde samt bestämma deras aflöning. dels öfverenskomma om grufvan skulle arbetas med fullt eller halft folk och dels besluta om öfriga tillskott eller »taxeringar» af kol, virke eller annat, som kunde erfordras för att tömma och rengöra den vattenfylda grufvan samt för det därpå följande arbetet. Vid detta tillfälle reglerades äfven antalet delar för året, hvarjemte mindre eller klufna delar inroterades med hvarandra. Denna indelning tjenade till ledning så väl under arbetet som vid den blifvande malmlottningen. »Om icke något särdeles föreföll», såsom bergras eller annan olycka, höll gruflaget sedermera ingen sammankomst förrän hösten. Räkningsföraren försåg gruffogden med behofvet af krut, svafvel, jern m. m. Delägarne aflönade hvar och en sitt folk. För hvarje hel del upplades en så kallad cirkelhop malm 1. När antalet af dessa hopar motsvarade antalet delar, kallades detta hopaskott. En hop pr del utgjorde ett, tvänne hopar på delen 2 hopaskott o. s. v. Sedan ett eller flera hopaskott sålunda blifvit färdiga, utfärdades kungörelse om hvilken dag malmutdelningen eller lottningen skulle försiggå och huru mycket som borde erläggas i tillskotts- eller taxeringspenningar för hvarje del. Vid denna sammankomst framlade räkningsföraren sin räkning öfver de gemensamma utgifterna. Sedan tillskottsmedlen beräknats och hvarje delägare blifvit godtgjord för sina förskott, verkstäldes lottning om malmhoparna, då hvarje hop antingen på en i midten kringmurad stake eller ock endast å en enkel sticka utmärktes med ägarens namn. Delning af eu dylik hop mellan olika intressenter i samma del skedde därefter vid afhemtningen under vintern »och gemenligen efter cirkeln». Vid 1745 års bergsting förbjöds vid 5 daler smt »att dela någon malmhop utan att samtl. delägarena kallade blifvit att delningen bevista». Utom den betingade lönen, kunde gruffogdarne vid denna malmlottningsstämma äfven tilldelas »drickespenningar» om gruflaget fann att de 1 Dessa cirkelhopar kunde vara af olika storlek; men vid 1769 års bergsting stadgades att en dylik från medelpunkten eller staken skulle vara 8 1/2 qvarter och lika hög, vid 10 daler smt vite för gruffogdarne.