277 »genom flit och beskedlighet» däraf gjort sig förtjenta. Vanligen afsattes ock ett mindre belopp, i malm eller penningar, till förmån för socknens fattiga. Vid 1754 års bergsting förbjödos alla gruffogdar, vid vite af 20 daler smt, att hafva smärre malmpartier kvarliggande på grufvebackar och torg och att köpslaga därmed, enär all den ur grufvan vunna malmen skulle uppläggas i hopar och sålunda komma delägarne tillgodo. Likaså förbjödos vid samma vite fogdar och konstknektar att vid sammankomster eller stämmor hafva öl- och bränvinsförsäljning. Med anledning af de i 1740 års här ofvan meddelade gruftingsresolution omtalade s. k. lätthelgdagarne torde här böra erinras, att vid riksdagarne 1738 och 1741 förslag väcktes om inskränkning af de från katolska tiden bibehållna många högtidsdagarne. Genom en k. förordning 1741 11/11 föreskrefs härefter, att Marie besökelsedag, skärtorsdagen, de båda gångdagarne (måndagen och tisdagen efter bönesöndagen, hvilka fått sitt namn af de processioner, som i katolska tiden, under läsande af böner, då företogos öfver åkrar och ängar för den blifvande skörden), tredjedagen i de stora högtiderna samt alla apostladagar skulle anses som söckendagar och en hvar på dem kunna bruka »sin lofliga näring, handtverk och handtering», dock att på landsbygden i stället för den förra gudstjensten ett kort katekesförhör skulle hållas på dessa dagars förmiddag. Men då denna åtgärd hade till följd att man fortfarande på ifrågavarande helgdagar lät »handtverk och handtering» hvila, under det att endast ett fåtal infann sig i kyrkorna, blefvo de åter upplifvade genom en k. förordning 1743 25/7. De alltmera framträdande missförhållanden, som de öfverflödigt många helgdagarne medförde, hade emellertid till följd en ny k. förordning 1772 4/11 om sabbatens firande samt vissa helgdagars flyttning och indragning. Härigenom indrogos, utan några förbehåll, samtliga de nämda lätthelgdagarne, äfvensom de fjerdedagar, med hvilka man ock bestått sig vid de 3 stora högtiderna jul, påsk och pingst, hvarjemte stadgades, att kyndelsmesso-, mikaelis- och allhelgona-dagarne skulle, om de inträffade på söckendag, firas nästföljande söndag. De helgdagar, som bibehöllos och fortfarande finnas kvar, äro:; julen, påsken och pingsten med sina annandagar, trettondedagen, Marie bebådelsedag (vårfrudagen), långfredagen och Kristi himmelsfärdsdag, alla med allmänt kända betydelser; nyårsdagen, firad såsom en bönedag för det påbegynta året, och midsommardagen såsom naturens högtid. Vid bergstinget i Nora stad 1755 6/5 Androgo igenom en till bergstingsrätten ingifven skrift sexmännen i Stripebergs grufvelag välförståndige Erik Ersson, Israel Larsson och Gotskalk Larsson i Blixberg, samt Per Ändersson och Jakob Jakobsson i Grexåsar, det de tid efter annan erfarit, hurusom åtskilliga däromkring boende egennyttiga menniskor tagit sig det sjelfsvåldet före, att uti gamla ödelagda grufvor utan lof och tillstånd anställa arbeten efter malm, på hvad ställen dem fallit beqvämligast, igenom hvilken brytning de grufvor, hvilka med tiden åter kunde blifva upptagna och komma i gång igen, blifva försvagade och skämda, och malmen, som de dels därutur upphemta och dels däromkring sammanleta samt sedan försälja är så oduglig, att annat än elakt och vrakvärdigt tackjern däraf ej blifva kan, hvilket åtskilliga vid hyttorna i nejden, som tillhandlat sig något däraf, skola erfarit; anhållande fördenskull bemälte sexmän om ett