278 tillräckligt vite för hvar och en som understår sig bryta någon malm på sådana ställen, som icke förut behörigen lofgifna äro. Och ehuruväl i sådana mål tillförene nogsamt förordnadt är, men felet består däruti att så få vilja hafva besvär med att låta den brottsliga ställas för rätta, så har dock bergstingsrätten till denna ansökningen velat samtycka: och blef alltså ett vite af 20 daler smt utsatt, hvartill, utom böter efter utkomna förordningar, den skall vara förfallen, som hädanefter kan öfvertygas hafva utan vederbörligt lof och tillstånd brutit malm uti gamla ödelagda grufvor eller uti någon ånyo upptagen kupa, och af samma malm något försåldt innan därå prof blifvit gjordt och man fått finna huruvida samma malm kan vara duglig och till blandning tjenlig; åliggande sexmännen uti alla grufvelager af denna Nora bergslag att årligen noga efterspana hvar så straffbara underslef föröfvas och, när de öfverkomma någon brottslig, då igenom vederbörligt angifvande söka att befordra honom till det straff, som han igenom dess egennyttighet och sjelfsvåld gjort sig skyldig till, hvarföre ock detta bergstingsrättens förbud, till alla vederbörandes ofelbara efterrättelse, bör allmänt blifva kungjordt. I sammanhang härmed må ock antecknas, att vid nästföljande eller 1756 års bergsting aststäldes vissa s. k. tnionsreglor mellan Lerbergs grufintressenter 1, hvilka sedermera vid 1762 års bergsting, på hemställan af sexm. Anders Olsson i Nor, antogos att gälla äfven inom Stribergs-Nybergs gruftingslag. Dessa reglor blefvo å ånyo antagna vid 1780 års bergsting med nagra smärre jemkningar och tillägg 2. Härmed afslutas för denna gång “ånteckningarna om jerngrufvorna inom Ringshytte hyttelags område. Framtida forskare med större tillgångar och större insigter än utg. må ombesörja fortsättningen. 56. Koppartillverkning i Nora bergslag (1710—1760). Under förra hälften af 1700-talet ägde sådan tillverkning rum till ej obetydligt belopp. Den första smälthyttan för koppar uppgifves vara anlagd 1706 vid Rastelfven i Jernboås socken, där namnet Kopparhyttan ända till våra dagar bevarat minnet af dess forna tillvaro. Bygd af dåvarande komministern i Jernboås Jöns Sundelius och hans söner, drefs denna kopparhytta med malm hufvudsakligen från Rågrecksgrufvorna, belägna på Holmshytte ägor i Nora socken. En andra kopparhytta uppfördes vid Gyttorp på grand af Bergskollegiets 1713 19/5 meddelade privilegium för handlanden Gabriel Petre, som 1714 259/5 erhöll tillstånd att å Pershytte- eller Gyttorps g grufallmänning taga nödigé byggnadsvirke samt vindfällen till rostved. Här blef tillverkningen sedermera till viss grad koncentrerad och fortgick till medlet af 1750- Aalet, då densamma helt och hållet upphörde. Den tredje kopparhyttan inrättades vid Grecksåsar onligt Bergskollegii privilegium af 1713 7/12 för ett bolag att anlägga sådan 1 Tryckta i l:sta delen Om Noraskog sidd. 115—118. I 6:te punkten har ett tryckfel insmugit sig på 2:dra raden, i det ordet »namnet» bör läsas »maneret». 2 Jfr anf. st. sid. 154, 155.