281 är skedt hvarken på det stället eller däromkring». Angående densammas återupptagande hänvisas till sid. 286 längre fram. Åf 1719 års gruftingsprotokoll kan inhemtas att gästgifvaren Frans Malmberg låtit »inteckna» dels ett af Joh. Matsson i Kloten 1718 20/12 utgifvet köpebref å »en hel del uti Rågrecks nedre koppargrufva», inköpt för 1,000 daler kpmt, dels ett af svågern Jakob Sundelius 1718 29/11 utfärdadt köpebref på 1/8:dels del i Vestra Grecksåsa-Rödbergs skärpningar för 150 daler samma mynt; dels ock ett gåfvobref, utgifvet 1716 28/8 af svärfadern, komminister Jöns Sundelius till dess hustru, barn och arfvingar på »1/2 grufdel uti Grecksåsa östra kopparskärpning eller den s. k. Tvistegrufvan». I samma protokoll säges om Rastelfs kopparhytta, som då ägdes af Frans Malmberg och Daniel Sundell, att den »är mycket krasslig och bofällig». Af 1720 års gruftingsprotokoll kan man ock finna att hustru Margreta Marcker afslutat köp om andel i Rågrecks nedra grufva på sin frånvarande man, Daniel Sundells vägnar. Denna blomstringsperiod blef dock ganska kort. Af 1725 och 1730 års relationer framgår huruledes malmen aftagit. Under de följande 10 åren saknas närmare underrättelser därom; men i bergmästaren Tuhnbergs relation af 1741 22/3 finner man, att Rågrecks koppargrufvor uppå kronogrund och Holmshytte ägor, hafva samtelige det förflutna året legat öde; och som bruksförvaltaren Daniel Sundell, hvilken uti alla grufvorna varit intresserad, berättat, så skola de blifvit utbrutne, att allsingen malm där mer är ökfrig. Enligt en uppgift i 1741 års bergstingsprotokoll hade äfven Rastelfs kopparhytta samtidigt nedbrunnit. Den blef dock kort härefter ånyo uppförd och tillverkningen drefs ånyo, hufvudsakligen med kopparmalm sofrad ur varphögarna dels vid grufvorna och dels vid hyttan, men med mycket små och klena resultat. I en följande relation, afgifven af Tuhnberg 1744 22/12, som inkom Bergskollegium 1745 29/10, heter det om Rågrecks koppargrufvor uppå kronogrund och Holmshytte ägor, att de äro till antalet åtskillige, och anlagde dels efter en malmgång uti öster och vester, dels efter malmkärnar, som funnits på andra ställen i bergbackarnadäromkring; sedan år 1740 hafva de dock allesammans legat öde intill September månad nästlidet år 1743, då nu aflidne bruksförvaltaren och malmletaren Daniel Sundell åter begynte rensa en af dem, fast han tillförene berättade, att de alla blifvit utbrutne, men hant därmed icke till ända, utan sjuknade emellertid och däruppå med döden afgick. Han afled nämligen vid Bergsäng 1743 4/12, 69 år gammal 1. Hansbåda söner Daniel och Petter, hvilka båda äfven tituleras »malmletare», fortsatte emellertid tillika med den senares svärfader Erik Porat arbetetsåväl härstädes som i Nybergs koppargrufva, på sätt redan förut (sid. 258) blifvit omtaladt. De obetydliga tillverkningsbeloppen äro ock nämda här ofvan (sid. 259). Bergmästaren Tuhnberg berättar, i sin 1750 23/12 afgifna s. k. riksdagsrelation, härom ytterligare: 1 Jfr Nor. arkiv I: 27.