282 År 1749 den 9 Maj utgaf jag mutsedel för malmletarne Daniel och Per Sundeller uppå en ödelagd koppargrufva, Hästvindsgrufvan kallad 1, som är en ibland de gamla Rågrecks koppargrufvorna, belägna på Holmshytte kronobergsmanshemmans ägor. Denna grufva består af tvänne sänkningar, den östra och vestra, af hvilka den förra förmenas vara 12 f:r djup, fast man ännu ej hunnit utdraga allt vattnet, utan innestår däraf ännu till 4 famnars djup öfver botten. Den senare eller vestra sänkningen, som är 7 f:r djup, har man nästledne våras rensat ned till botten, dock uti samma botten funnit ingen tillgång af malm, utan skölarne gångne tillhopa; men uti vestra gafveln har vist sig en liten anledning, bestående af blöt malm, och i början af allenast 1/2 alns bred skölgång, den man för ort eftersatt, och icke allenast funnit den dagligen tilltaga i godhet, utan ock skölgången blifva bredare till 1 1/3 àå 12/3 famn, samt att malmen däruti håller sig till 5/6 famns bredd, och står ända i dagen, men kilar sig allt mer och mer uppåt. Denna ort är af 2 1/2 f:xrs höjd, och nu indrifven till 5 f:rs längd, under hvilket deras arbete intressenterne vunnit 130 lass temligen väl sofrad kopparmalm, som de ock nu i vinter till den dem tillhörige Rastelfs kopparhyttan framfört; viljandes således synas, att detta lärer för dem, åtminstone på några år, blifva ett lönande arbete. Till bergsprängningen hafva uppgått 1 centner krut jemte 8 stafrum ved; och är uppfordringen förrättad igenom handspel. I samma riksdagsrelation omtalas äfven att bröderne Sundell i nyssnämnda kopparhytta tillverkat under de 3 åren 1747—1749 tillsammans 7 skepp. 1 lisp. 17/11 m℔ garkoppar, men att »1750 har, för den svaga vintern skull, ingen tillverkning kunnat ske». Under åren 1751—1754 utgjorde tillverkningen därstädes tillhopa 9 skepp. 2 lisp. 12 mg garkoppar, hvarefter den synes hafva alldeles upphört. Rödkärrs kopparverk var otvifvelaktigt det mest betydande i Nora bergslag och synes hafva grundats af handlanden Gabriel Petre i Nora, som till en början låtit bearbeta kopparskärpningar vid Lämåsen, Nyberget och Rödberget, äfvensom vid Rödkärret på Kåfalla ägor, samt anlade för malmens smältning kopparhyttan vid Gyttorp, som uppgifves hafva tillkommit redan 1711, ehuru privilegier därå icke meddelades förr än 1713. Efter dessa försöksarbeten uppläts till Rödkärrs kopparverk genom Bergskollegii privilegium 1716 5/4 några mindre allmänningstrakter till behofvets fyllande af ved och kol, äfvensom åtskilliga andra förmåner och rättigheter beviljades, hvarom närmare upplysningar erhållas af här nedan meddelade relationer. Vid gruftinget i Kåfalla 1715 4/5 uppläts till Petre ett område vid Rödkärrs grufvor, som skulle afrösas mot ersättning af 30 daler kpmt. Vid 1718 års grufting företedde han en restlängd på utestående kol och rostved till dess koppargrufvor och smälthytta vid Gyttorp, som granskades, hvarjemte de försumlige åtalades. Dylika åtal förekommo oc nästan, oupphörligt vid gruftingen, hvilket föranledde sexman Israel Nilsson i Öskevik2 att vid Klacka-Stribergs grufting 1721 7/3 hemställa, »att bergslagens ärender ej måtte blifva hindrade med kopparbrukens sysslor och tvistigheter, och påstå att de för sina angelägenheter måga hålla deras 1 Jfr 1716 års relation sid. 279 här ofvan. 2 Jfr Nor. arkiv I: 121 o. följ.