291 Dessa klagomål kunde naturligtvis icke föranleda till något beslut från gruftingsrättens sida, men de visa emellertid den dåvarande svåra och bekymmersamma ekonomiska ställningen inom orten. Klagomålen upprepades delvis i bergslagens s. k. besvär vid 1719 och 1720 års båda riksdagar. I den k. resolution, som häröfver meddelades 12/7 sistnämda år, pröfvades skäligt, att bergsallmogen skulle vara »obehindrade att handla och vandla på sin egen torgplats i Nora stad», på förut vanliga tider, »till klockan 2 efter middagen», dock med enahanda rätt för Grythytte bergslag; »börandes borgerskapet på berörda stunder intet præjudicera eller hindra bergslagen i deras handel, som de till sin näring drifva», genom hvilken resolution bergslagens urgamla handelsfrihet sålunda blef återupplifvad och ånyo bekräftad 1. Under 1719 års förberörda grufting i Nora förekom, den 18 Februari, äfven följande: S. d. Uppå bergslagens förslag fann grufvetingsrätten skäligt förordna landsgevaldigern Anders Andersson i Elfstorp till uppbördsman för de penningar, som bergslagen beviljat att sammanskjuta till kapellansgårdens reparation, som är 3 daler kpmt på hvarje matlag af bergsmanshemmanen; men torparne erlägga 11/2 daler kpmt på hvarje matlag; kommandes Skrekarehyttorne, Dalkarlshyttan, Hommanstorp, G:la Elfhyttan, Nya och G:la Viker, Ringshyttan, Fåsjöhyttan och Nya Pershyttan, att till berörde reparation framköra 1 stock af hvarje helt hemman, hvilka efter verdie betalas skola. Jemväl utgöres af hvarje matlag 2 lisp. näfver till takens täckning; skolande landsgevaldigern draga försorg, att de beviljade penningarne samt timmer och näfver blifva promt levererade och framkörde, samt kalk och tegel i tid uppköpte; för hvilken gevaldigerns möda och besvär bergslagen tillsagt honom 2 öre smt på hvarje matlag: hvarföre han ansades att här vid all flit och möjlig drift visa, att reparationen för ingen del må komma att studsa. Ehuru ett dylikt ärende egentligen bort tillhöra sockenstämmas handläggning, framgår af denna redogörelse att bergslagen sannolikt funnit sig nödsakad att, oberoende af sockenstämman och dess dåvarande ordförande, den sjelfrådige och egenmäktige prosten Torner, vidtaga dylik åtgärd till beredande af lämplig bostad åt församlingens komminister Martin Emenius, som 1716 erhållit sin befattning (hvilken han innehade till sin död 1754). Den ordning i fråga om hyttelagens rätt att antaga masmästare och öfriga hyttearbetare, som stadgades vid gruftinget i Kåfalla 1718 14/3, finnes i det föregående (sid. 196) omtalad. Sammaledes är ock förhållandet med 1720-talets s. k. kontributioner af hyttorna, och hurusom Ringshytte bergsmän vid 1721 års grufting öfverenskommo, att samma års kontribution 36 daler smt skulle utgå »efter byggningen och hyttedelarne», således i det närmaste efter hemmantalet. Vid 1721 års reglering af tiondejernet blef denna utskyld för Ringshyttan bestämd till 17 lispund pr,dygn, motsvarande en medeltillverkning af något öfver 61/2 skeppund. Årets blåsning pågick i 53 dygn, utom 3 s. k. kalldygn, med ett tiondebelopp af 34 skepp. 17 lisp., hvadan tillverkningen kan beräknas till 346 1/2 skepp. tackjern. 1 Jfr Nor. arkiv I: 122 och sid. 37 här ofvan.