292 Här må ock antecknas att under vintern 1720—21 en dragonlöjtnant med sitt manskap var inkvarterad i Ringshyttan, Ashyttan, Holmshyttan och Fogdhyttan. Det öfriga af samma (tyska) dragonregemente var förlagdt i den öfriga delen af bergslagen. Vid 1720 års riksdag hade. bergslagen, som äfven förut varit besvärad af denna plåga, begärt förskoning för inkvartering. Landshöfdingen anbefaldes att »lisa så mycket möjligt vore», men bergslagen fick dock vidkännas detta härstädes ovanliga och därför äfven tryckande besvär ännu någon tid, innan det upphörde. För de följande 10 åren har någon handling eller annat ej anträffats angående hyttelagets gemensamma angelägenheter. Man må därför icke tro att Ringshytte bergsmän ej »uppvaktat» vid tingsförrättningar af olika slag. Tvärtom återfinnes en och annan bland dem rätt ofta, isynnerhet vid häradsrättens tingsbord; men de frågor, som därvid behandlades, rörde hufvudsakligen deras enskilda tvister af mera personlig art. De hafva därför delvis blifvit sparade för att intagas bland de slägthistoriska och biografiska anteckningar, hvilka möjligen i framtiden komma att meddelas. På Klacka-Stribergs grufting i Ringshyttan 1732 9/5 förekom äfven följande fråga om utrymmet på masugnen härstädes: § 29. Genom inlagd supplik andraga en del af intressenterne uti Ringshyttan, nämligen Anders Svensson, Erland Svensson, Nils Svensson, Jon Hansson och enkan Sara Olofsdotter, huruledes på 40 år ej varit någon lottnuing om malmrummen på Ringshytte masugn, så att de som haft goda rum ständigt kommit att sitta uti deras fördel; men de åter, som haft de elaka rummen, däremot allt stadigt därutaf haft olägenhet och besvär, hvarföre de anhålla det ville rätten förordna, att en allmän lottning på masugnen måtte tillordnas och sedan den ena flytta undan den andra år ifrån år, på det de således alle måge så väl af besvärligheterne som förmånerne vara delaktige. Och hördes häröfver äfven de öfrige intressenterne uti denna hytta, då de efter något öfverläggande på sådant sätt kommo öfverens, att hvad malmrummen beträffar, så tyckte de vara bäst, att straxt vid instundande blåsning begynna utan någon vidare lottning att flytta den ena undan den andra, och det sedan allt framgent, dock således att hvar och en bör lemna dess afträdande rum så godt ifrån sig som han det andra emottager, på det den som härtills gjort sin flit att reparera sitt rum eljest icke måtte komma att lida; men hvad limlafven angår, så tyckte de alla bäst vara att låta den förblifva på samma ställe som den härtills varit, efter det för limmet skall vara ett beqvämt ställe; och som desse intressenter således redan öfverenskommit, så pröfvade ock rätten skäligt än vidare därvid att stadga, det böra nu först alla samtel. intressenterne upplaga så väl malmrummen och deras golf med hvad därtill hörer, som ock sjelfva masugnskransen med mera, så att allt må blifva uti lika godt stånd och skick, hvarefter de sedan och vid nästa blåsning hafva att göra en begynnelse med den öfverenskomna flyttningen, så att den ena allt ständigt och framgent träder till rummet efter den andra, och vare ingen berättigad dess rum längre än en blåsning att behålla; och må äfven limlafven efter deras eget öfverenskommande förblifva på det samma ställe som han nu är och härtills varit hafver, emedan det därtill är beqvämligt och alla därutaf lika fördel hafva; hvarjemte de samtel:n tillsäjas så laga att rummen ej för när inpå sjelfva pipan varda bygde, på det hvar och en dess väg obehindradt där fram kan hafva.