304 de helst ville, utan att hembjuda hela hyttelaget köp däraf, svarades, att de alltid haft tillstånd därtill. Frågades huru stor kostnad Lars Svensson haft på det utur masugnen utbrutne hyttelagets hopajern. Svarades att han betalt till dem som honom däruti varit behjelplige en daler kpmt och en kittel dricka, vid pass af 2 kannors mått, samt att Lars Svenssons rymningsstänger därvid farit illa, isynnerhet den ene, som kroknat och på ändan blifvit bränd. I öfrigt hade Lars Larsson intet att berätta om något skuffande eller osämja å masugnen emellan Sven Erlandsson och Olof Larsson. Drängen Jan Ersson hade enahanda berättelse med Lars Larsson, men berättade angående oljudet i råstufvan, att han sett Sven Erlandsson lägga sin hand på Olof Larssons axel, utan att någondera rört sig ur stället, då “Olof sagt, tager du uti mig, hvarpå Sven svarat nej, intet på ondo, och har vittnet intet kunnat förstå, att något ondt varit å färde. Häruppå anförde hr Nordling å Lars Svenssons vägnar, att som det af käranderne inkallade vittnet masmästaren Olof Olsson icke nu kommit tillstädes att edeligen intyga sitt meddelte bevis, hvarförinnan man till detsamma sig ej trygga kunde, och han därhos varit sinnad att af honom betjena sig till bestyrkande uti sitt käromål emot Sven Erlandsson angående slagsmålet på masugnen, ty understälde han rättens bepröfvande om icke denne sak till nästa laga bergsting kunde varda uppskjuten, på det han emellertid måtte hafva rådrum att förenämde masmästare inkalla låta, hvaröfver afsades: Bergstingsrätten finner så mycket skäligare till det af Lars Svensson och Olof Larsson begärda uppskof att samtycka, som genom vittnet masmästaren Olof Olssons instämmande någon upplysning torde stå att erhållas angående det slagsmål, Olof Larsson angifvit skola å honom af Sven Erlandsson i råstugan vid Ringshyttan hafva blifvit föröfvadt; och varda alltså parterne å ömse sidor härmed pålagde, att till nästa laga bergsting med denna bergslag sjelfstämde vid 5 daler smt vite vid rätten sig åter inställa, så ock Lars Svensson samt Olof Larsson att därtill genom ny stämning inkalla låta bemälte masmästare, som för dess uteblifvande denna gången ifrån tinget jemte grufvefogden Anders Olsson kommer med hvar sina 2 daler smt böter att anses. Men i de nästföljande årens domböcker finnes föregående tvistefråga icke någorstädes omtalad. Antagligen hade vederbörande parter ansett lämpligast att genom förlikning förekomma alla obehagliga följder af det, som det synes, något långt drifna och i sak föga vigtiga käromålet å ömse sidor. Såsom en upplysande tidsbild torde emellertid det meddelade domboksutdraget försvara sin plats i föreliggande samlingar. 58. Åshytte hyttelag under förra hälften af 1700-talet. Forts. fr. sid. 131.) Vid 1698 års grufting i Elfvestorp förordnades Anders Olsson i ås till hyttefogde, hvilken befattning han innehade i 8 år, eller till dess på gruftinget vid Klacka 1706 18/4 »vid Åshyttan uti Anders Olssons ställe blef till hyttefogde förordnad Lars Nilsson därsammastädes; dock skall den förre vara pålagdt till att skaffa uti riktighet hvad som uti en och annan