305 måtto, så med dammar som hvad eljest han vid hyttan härtills har försummat». Den nye hyttefogden, som bodde vid Skofthyttan, fann sig emellertid föranlåten att redan till nästa grufting, som hölls 1707 21/5 å Gyttorps gästgifvaregård, instämma hela hyttelaget, hvarom protokollet innehåller följande: S. d. Efter laga uttagen stämning angaf hyttefogden Lars Nilsson i Skofthyttan huru såsom samtlige hyttelaget vid Åshyttan lagt sindret inpå hyttebäcken, så ofvan som nedanför hyttan; item att de äro mycket tröge att fullgöra dagsverken, uti hvilken senare talan han för denne gången intet vidare vill förblifva, än att de åtvarnas att hädanefter fullborda sin skyldighet. Häröfver resolverade gruftingsrätten, att samtlige hyttelaget med samnad hand hvar och en efter sin proportion böra med det allraförsta samma sinder bortföra vid 40 mark smt vite tillgörandes om häröfver vidare klagadt varder; blifvande hytteintressenterna pålagda att vid hyttefogdens påminnelser prestera tidige och fullkomlige dagsverken såvida de vilja laga tilltal undvika. Förmodligen medförde denna stämning åsyftad verkan, emedan hyttelaget sedermera icke omtalas vid gruftingen under rätt lång tid framåt. Här må dock antecknas, att 1710 16/6 förordnades Erik Johansson på Ås till hyttefogde vid Åshyttan; och vid gruftinget i Nora 1712 5/5 »angafs att strandridaren i Kongelf Jonas Ring, som låtit stämma Måns Larsson på As för 3 skepp. tackjern och rättegångsexpenser, är för sin fordran tillfredsstäld och således dessa parter förlikta». Till ytterligare belysning af tillvägagåendet i äldre tider vid rågångsregleringar och ägodelningar inom byarna, meddelas i det följande åtskilliga härom anträffade handlingar, af hvilka jemväl framgår att Norra och Södra Ås redan för mer än 200 år sedan utgjorde särskilda skifteslag, utan sammanblandning med hvarandra. Af Noraskoga härads dombok för 1716 29/5 kan sålunda inhemtas, att S. d. Kaärade Sven Olsson på Norra Ås och Anders Bengtsson samt Johan Ersson därsammastädes till sina grannar Johan Matsson, Olof Hansson och Sven Mårtensson, påståendes att den äng måtte bytas, som är belägen emellan Glombäcken och upp i Siktareboda efter gamla gärdesgårdsstaden emellan Sven Mårtenssons och Johan Matssons äng ända upp i tvärgården, som skiljer in- och utägorna åt, eller ock, att hemmanen dem emellan uti atla inägor måtte jemkas och rätt delas med trå och ref, efter en stor olikhet dem emellan är. Svaranderne, som ock vice versa stämning uttagit hade, förklarade sig, det de vilja lemna käranderne halfva ängen efter gärdesgården, som löper norr och söder i ängen. men det som är vester ifrån samma gärdesgård intill tvärgården som skiljer in- och utägorna, det hafva de och deras föräldrar af stubbe upptagit och uppbrutit till åker, att samma stycke således ej skall komma med inägorna att jemkas; och på det man må blifva underrättad om rätta beskaffenheten häraf, anhöllo de att alla inägorna vid bägge hemmanen måtte besigtigas och mätas i bredd och i längden, då nogsamt kan pröfvas, hvad af utmarken kan vara taget, och där det skulle befinnas. att de hafva något mera uti inägorna, vilja de gerna låta jemkas. Käranderne sade sig därmed vara nöjde. Häradsrätten förordnade alltdärföre, uppå parternes föreslående, nämdemännen Erik Jansson på Elfhyttan, Lars Andersson på Gamla Pershyttan, Lars Nilsson i Skofthyttan och Lars Larsson i Ringshyttan, som hafva att Noraskogs arkiv. 1v. 20