318 Resolutio. Såsom hustru Flick å dess sons Anders Svarts vägnar icke kan neka, det ju han på Anders Erssons skog vid Ås olofvandes tagit ett lass björk- och alved, och icke kunnat bevisa den invändning, att Anders Ersson därtill gifvit dess lof och tillstånd, utan är genom vittnens utsagor intygadt, det Anders Ersson utlåtit sig icke hafva tillstädit Svart eller dessmoder på skogen någon åverkan göra, hvilket så mycket mera är till att tro, som han ock sjelf stämningen uttagit och befullmäktigat sin hustru saken att utföra, i anseende hvartill med sakens afslutande, efter hustru Flicks begäran, ej kan anstånd göras; utan pröfvar grufvetingsrätteu allt därföre och i anseende till föregående skäl, skäligt, det bör Svart för en slik olofl. åverkan, efter 19 punkten uti 1649 års jernbergsordning böta 40 m℔ smt samt betala vedlasset med 2 daler kpmt samt i expenser till käranden erlägga 12 daler kpmt. Och emedan hustru Flick dessutan nu tydligen tillstått sig gifvit Svart befallning så olofvandes fara på Anders Erssons skog att hugga ved, så står det Anders Ersson fritt och yppet henne vid nästa ting för sådant söka och laga plikt å henne påstå. Skolandes hon dessutan därföre att hon velat klandra det att grufvetingsrätten uppå hennes begifvande afhört det instämda vittnet Erik Hansson, sedan hon emot honom ej anfört jäf och, sedan han sitt vittnesmål gjort, honom då först velat jäfva, böta 3 m℔ smt. Detta domboksutdrag torde gifva tillräcklig anvisning om arten och beskaffenheten af de tvistemål om skogsåverkan, hvarmed domböckerna från denna tid äro till stor del fylda. Hufvudsakligen var det de, närmast intill Nora stad, utefter vägarna dit belägna markerna, som voro föremål för dylik åverkan; och utgången blef, efter omständliga vittnesförhör, vanligen densamma: böter och ersättningsskyldighet till några få daler för de stulna vedlassen. Vid, gruftinget i Fåsjöhyttan 1735 8/6 förekom följande ärende angående Åshytte hyttelag: .S 11. Uti de mål, som stegresaren Anders Ersson och Olof Nilsson i Ås samt Henrik Renhultsson vid Skofthyttan, på samtl. Åshytte blåsningslags vägnar, instämt emot hyttefogden Jan Matsson i Norrås, angående det skall han ej vilja betala hyttelaget lega, efter ett dem emellan upprättadt och af denna rätt konfirmeradt kontrakt, för de 21/2 dygn han vid sista blåsning öfverblåst sin värmning, och Jan Matsson såsom vice versa kärande till samtl. Åshytteintressenterne, undantagandes stegresaren Anders Ersson och Olof Nilsson i Ås, för det de förra åren gjort öfverblåsningar, men aldrig honom därföre betalt, samt de å båda sidor fordrade expenser, blefvo parterne, tillika med 2:ne af rättens medlemmar utviste till förening, så vida saken syntes vara af den beskaffenhet, att hyttelaget hvarannan skulle hafva förolämpat. Efter något samtal återkommo parterne och anmälte sig således vara förente, att hyttefogden Jan Matsson skall nästkom:de blåsning betala till samtl. sina vederparter tre skeppund tackjern, därmed all tvist och fordrade expenser i detta mål skola vara upphäfne. Rätten lät ock för sin del därvid förblifva, samt, uppå begäran, fann skäligt denna deras förening att stadfästa. Man kan väl tycka att en dylik förening kunnat träffas utan att anlita domstolen; men det vill synas som om det gått lättare för vederbörande bergsmän att komma öfverens rörande sina småtvister, sedan bergmästaren uppmanat dem till förlikning och ett par sexmän fått medla-