405 att på 3 års tid efter föregången utsyning på oftanämde Lönnbottens allmänning, hvarje år fälla 150 stafrum ved till kolning emot erläggande af ett öre smt stafrummet till bergslagens fattigkassa, som för året gör 4 daler 22 öre samma mynt. Dock varda hyttelagarne förbjudne att fälla något timmer eller ämnen därtill, efter som sådant, enligt förr åberopade 1748 års kongl. kollegii resolution, bör för Stripebergs grufvelags behof konserveras, samt dessutom enligt kongl. skogsordningarne hålla marken ren ifrån de efter hygget fallande qvistar och grenar, hvarå vederbörande bergsfogde hafver att hålla noga inseende. Det vederbörande till efterrättelse länder. År och dag som förr skrifvet står. Jean Grorg Lillinbeng. N. Psilanderhielm. J. O. Rudbeck. Det. Heykenskiöld. cC. Schultz. Erland Fred. Hiärne. Pehr Adlerheim. Henr. Fougt. Utslag ang. Åshyttelagarnes ansökning om utsyning på Lönnbottens allmänning. Den kolningsrätt, som hyttelaget sålunda tillförsäkrades, var jemförelsevis ganska betydlig. Efter den tidens, genom ett Bergskollegii bref 1750 1/12 faststälda, beräkningssätt, att ett stafrum ved skulle motsvara 18 tunnor kol, borde de från f hemtade kolen varit tillräckliga för närmare 20 dygns blåsning. Hyttelagets årliga blåsning uppgick sällan till mer än 70 à 60 dygn, däraf således nära 1/3 utgjorde tillskott från allmänningen. Den i föregående resolution bestämda s. k. rekognitionsafgiften af 1 öre smt för hvarje stafrum ved utgjorde det belopp, som genom k. resol. af d. 14 Mars 1689, efter skogsprodukternas då gällande värde, blifvit faststäld. Vid bergstinget 1770 3/5 förekom, enligt domboken § 87, att Genom inlemnad skrift anhöll samtel. inbrukarne uti Åshytte masugn om rättens stadfästelse öfver dess emellan ingångne öfverenskommelse, att för hvarje byggningsdel blåsa 8 dygn, och den som därutöfver skulle hafva något rede att afsätta, bör för hvarje uppsättning gifva uti bälgalega ett lisp. tackjern, hvilket sedermera delas samfälte inbrukarne emellan; och fann bergstingsrätten för godt att förenämde förening, sedan de närvarande af hyttelaget, som till större delen nu voro församlade, uppå tillfrågan yttrade sig därvid ingenting hafva att påminna, till alla delar gilla och fastställa. Angående dåvarande värdet af ett dygns kosthållning till hyttelagets masmästare och uppsättare kan inhemtas af bergstingsdomboken för 1772 14/4, § 96, att, Enligt utverkad laga stämning påstod bergsmannen Daniel Hindersson i Skofthyttan att af Erik Olsson i Södra Ås utbekomma (ersättning) för 1/4 dygns kosthållning åt hyttearbetarena under sistl. års blåsning. Vid sakens företagande instälde sig käranden sjelf och för svaranden dess hustru, och kommo inför rätten på det sättet öfverens, att Erik Olsson i ett för allt till Daniel Hindersson betalar 15 daler kpmt, vid hvilken förening bergstingsrätten låter bero och förblifva. Värdet af ett dygns kosthåltning åt dessa båda hyttearbetare, de enda, som voro antagna för hyttelagets gemensamma räkning, utgjorde således