406 12 daler. Den kontanta aflöningen, enligt 1766 års masmästareordning, borde ej öfverstiga 3 daler pr dygn för masmästare och 1 daler 28 öre kpmt för uppsättare. I sammanhang härmed må ock nämnas att vid 1768 års bergsting ålades en bergsman vid Ås att ersätta 32 dygns malmbokning med 16 daler, efter i/2 daler pr dygn, utom fri kost. Till 1773 års bergsting hade »samtlige Åshytteintressenter» låtit inkalla »samtlige råstufvudrängarna för innevarande år», till ett antal af 25 personer, bergsmanssöner och drängar, »med påstående att edeligen erhålla (bekräfta) att ingen af dem borttagit de 3:ne stora jernbutar, hvilka en tiggargosse d. 8 sistl. Mars påhittat öster om hyttan uti en granbuske, samt äfven att intet något jern under blåsningen blifvit af dem bortstulet». Alla instälde sig, utom en, »hvilken vid tinget häftigt sjuknat», och »alla förklarade sig nöjda att gå denna eden, ehuru rätten gjorde dem flera föreställningar hvad en sådan ed hade att betyda; men uti en så beskaffad sak fann bergstingsrätten ej rådligt, innan målet blifver emot någon viss ordentligen angifvet, enär större delen äro ynglingar, att tillåta det eden aflägges, utan lemnade till framtiden då det kan blifva nogare upplyst hvilken detta jern bortstulit». Då emellertid detta mål icke återfinnes i de följande årens domböcker, så vet man icke heller huruvida det upphittade jernet var stulet eller måhända rent af tappadt af någon slarfvig körare. Förmodligen tog hyttelaget hand om dessa »jernbutar» och använde dem till sin nytta. Vid samma bergsting förekom äfven ett skogsutsyningsmål, instämdtaf bergsfogden Bergström, i egenskap af allmän åklagare. Däraf kan inhemtas att afverkningsrätten å Lönnbottens allmänning i regeln blifvit bestämd till en 14 käppars mila för hvart 1/2 hemman i Ås. Bergsm. Olof Nilsson härstädes hade sålt denna sin afverkningsrätt till en bergsman i Vestgöthyttefors, hvilken åter huggit skog till en mila på ej mindre än 19 käppar — hvarje käpp räknad till 13 kvarter — i stället för en mila till 14 käppar. Olof Nilsson, hvilken sålunda icke användt sitt tillerkända skogsfång inom hyttelaget, dömdes efter 17 § i 1649 års jernbergsordning att plikta 5 daler och att utgifva 20 daler smt i vitesförbud. Köparen däremot pliktfäldes till 20 daler smt och att erlägga belöpande rekognitionsafgift. Härjemte fingo båda tillsammans i rättegångskostnad betala 27 daler kpmt. En annan bergsman, Erik Olsson i Södra Ås, som på enahanda sätt sålt sin afverkningsrätt till samme köpare, dömdes likaledes att böta tillhopa 25 daler smt och att ersätta åklagaren med 12 daler kpmt. De ådömda bötesbeloppen voro sannolikt tillräckligt höga att ej locka till förnyande af dylika skogsaffärer. Under loppet af 1773 blef Åshytte masugn ombygd. Någon räkenskap däröfver finnes naturligtvis icke bevarad, men af domboken för 1774 års bergsting kunna några detaljer härom dock inhemtas. Sålunda hade sexm. Karl Persson i Skofttorp å hyttelagets vägnar instämt målsmännen för aflidne bergsm. Olof Olssons i Norra Ås omyndiga barn, hvilka ägde 3/8 hemman därstädes, med påstående, »att som svaranderne för sina pupillers hemmansdel försummat att vid nybyggnaden vid Åshyttan förliden sommar fullgöra hemmanets skyldighet så väl med körning som arbetsdagsverken, som ock byggmästares och andras aflönande», så fordrades ersättning för resterande 123/4 mansdagsverken à 3 daler, 33/4 kördagsverken à 4 daler och i penningar 13 daler 11 /2 öre, eller tillsammans 89