408 då i behof varande att om jemkning efter billighet, på sätt k. utmålsförordningen föreskrifver, sig hos undertecknad bergsdomhafvande anmäla. Den murstensbrytning, som här omtalas, var antagligen af föga betydenhet. Stenen blef sannolikt använd till väggar i rostgropar, syllmurar och dylikt till jern- och malmbodar (bokhus) vid hyttan. Såsom belägna i närheten däraf föll det sig bekvämast för hyttedelägarne att hemta sin sten från de klagandes skogstegar. Vid bergstinget 1779 9/4 förekom bland annat, att Såsom tillförordnade hyttefogdar har väl Nils Persson i Ås och Erik Danielsson i Skofthyttan nu till tinget inkallat förre hyttefogden Anders Jansson och sexman Karl Persson i Skofttorp för redogörelse af Åshytte masugns räkenskaper, och att desamma edeligen måtte fästas; men som den öfver hyttans räkenskaper hållna boken nu icke var till hands, utan skall igenfinnas hos inspektor Hedblad, såsom medintressent uti Åshytte masugn, och Anders Jansson försäkrade hvad han om händer haft uti boken rätteligen vore infördt, äfvensom sexman trodde sig för sin del med käranderne ej hafva det minsta att skaffa; fördenskull och utan den upplysning, som hytteboken måtte lemna, om den nu tillstädes vore, kunde bergstingsrätten sig nu med denna sak icke befatta, utan efter parternes begifvande utstälde detta mål till behörig liqvidation, hvilken förrättning bergsfogden hr Lars Fredr. Bergström efter anmodan åtog sig uti vederbörandes närvaro framdeles verkställa, hvarefter käranderne äga, om någon stridighet skulle yppas som icke i godo kan biläggas, att sådant lagl:n anmäla. Emellertid och då en afträdande hyttefogdes skyldighet är att till den, som samma syssla efterträder, alla hyttans handlingar och räkenskaper ordentligen aflemna, så ålades Anders Jansson sådant ovägerligen fullgöra. Här ofvan omtalade inspektor Hedblad var vid denna tid förvaltare vid Hagby bruk, som förmodligen för någon hemmansdel samtidigt varit delägare i Åshytte masugn. Sannolikt hade Hedblad blifvit anmodad att granska hyttans räkenskaper och ej återlemnat desamma. Om den ifrågavarande »hytteboken» blifvit »ordentligen» förvarad, skulle man sannolikt därur kunnat hemta mången upplysning om denna tids hytteförvaltning och måhända äfven på öret kunnat meddela upplysning angående den totala kostnaden för 1773 års masugnsbyggnad. Vid 1779 års bergsting, under den 23 April, förekom äfven, att I anledning af ingifven ansökning utaf Karl Persson i Skofttorp och Per Larsson i Skofthyttan med flere, varda Skofttorps och Skofthytte byamän vid vite af 10 daler smt förbjudne att hädanefter och så snart detta för dem kungjordt varder, med andra vilkor getkreatur underhålla än att enhvar, försedd med pålitligt vallhjon, desamma på egen mark vallar och beta låter; och beträdes någon häremot bryta, blifver ägaren till getkreaturen både för skadan och utom plikt efter lag till 10 daler smt vite förfallen. Omedelbart härefter innehåller domboken (i § 113): Hos bergstingsrätten har sexman Karl Persson i Skofttorp, som dispositionen af sin bräcklige svåger Erik Janssons 1/4 kronobergsmanshemman i Östra Sund äger, skriftligen anhållit att, då han för samma hemman, som till blåsning i Pershytte masugn indelt är, ej oftare än hvart tredje år en 11 käppars mila får anlägga, få afsätta i Åshyttan, där han en hel byggningsdel