409 äger, de kol, som vid bem:te Östra Sundshemmanet nu och sedermera med bestånd i längden kunna tillverkas. Och som Pershytte hyttelag, oaktadt en ny masugnsbyggnad dem förestår, icke hade häremot något att påminna, hr bergsfogden Bergström för sin del, så länge frågan om Gislehyttans återupptagande ännu är oafgjord, Pershyttelagets begifvande icke ville bestrida, så lemnades bifall till ansökningen tillsvidare, eller till dess ärendet angående ny masugnsbyggnad vid Gislehyttan å högvederbörlig ort pröfvad och afgjord varder. Gislehyttan — som varit belägen vid Hammarby alldeles i närheten af den forna s. k. Kungshammaren — blef ödelagd omkring 1698, emedan delägarne i hyttan, nämligen bergsmännen i Alntorp, Bröstorp och Östra Sund, dåmera icke ägde tillräcklig skog att vidare underhålla blåsningar därstädes. Dessa bergsmän blefvo sedermera intressenter i Fingerboda masugn. Men äfven detta hyttelag blef småningom ganska svagt för att kunna underhålla sina blåsningar. Fråga väcktes därför vid 1777 års bergsting dels om förening mellan Borns och Fingerboda hyttelag, och dels om återuppbyggande af Gislehyttan, men efter flera års underhandlingar härom, blefvo båda dessa förslag förkastade — tillsvidare. Fingerboda hyttelag fortsatte sin verksamhet ännu någon tid, men flyttade slutlg till Åshyttan, på sätt i nästföljande afdelning skall vidare omförmälas. Af domboken för bergstinget 1780 10/4 kan inhemtas (af § 102) att Öfver ansökningsskriften Anders Hansson, Erik Jansson i Södra Ås, Jan Ersson i Mellanås, Anders Jansson i Skofttorp och Erik Danielsson samt Per Larsson i Skofthyttan till bergstingsrätten inlemnat om tillstånd att vid Ashyttan bredvid råstuguväggen, såsom det lägligaste stället, uppbygga ett sinderstampverk, lemnades det utlåtande, att vederbörande hyttefogdar åligger hyttelaget nu genast sammankalla att i detta ämne höras huruvida de anten uti inrättningen vilja samtligen deltaga eller ock hvilka de kunna vara, som densamma bestrida, hvilka stridige åter böra innan d. 8 instundande Maj sitt klander hos undertecknad (Bergensköld) anmäla, då uppå sökandernes vidare anmälan, om ingen förening träffas, undertecknad domhafvande vill, utmålsstadgarne enligt, därefter slutligt utlåtande häröfver aflemna. Då denna ansökan ej vidare omförmäles, är sannolikt att stampverket kom till stånd. Sedermera kan man finna att vid bergstinget 1782 16/4 Till bergstingsrätten inlemnades en skrift undertecknad af Jan Ersson i Ås, unga Nils Persson, Lars Svensson, Erik Persson, Olof Nilsson, Erik Jansson, Jan Hansson, Nils Nilsson, Jan Jansson och Olof Olsson 1 därsammastädes, Anders Öberg, Jan Hansson och Anders Jansson i Skofttorp, Per Larsson, Erik Danielsson och Karl Hansson i Skofthyttan, af innehåll, att samtlige Åshytte intressenter så öfverenskommit, att en hvar bör värma i masugnen det året, som blåsning existerar, efter sin byggningsdel och att ingen därifran bör frikännas; äfvensom ock om någon intressent icke skulle för bristande kol- eller malmtillgång kunna för sin byggningsdel blåsa så mycket 1 De båda sistnämde uppräknas såsom boende vid Skofthyttan, antagligen genom något missförstånd, men då de båda voro hemmansägare vid Ås, har utg. här tillåtit sig denna rättelse.