410 som han värmt för, honom då tillåtes till en annan af intressentskapet de bristande dygnen bortlega, emot den öfverenskommelse som de båda kunna sämjas om; likaledes om någon af inbrukarena skulle ifrån sådana hemmansskogar få inköpa kol, som därtill lof hafva att försälja, så bör ej heller den erlägga för så mycket, som inköpt blifvit, någon bälgelega utan detsamma fritt afblåsa, men hvad eljest af egne kol öfverblåses, därföre erlägges bälgelega; den de öfverenskommit skall nu, i stället för tackjern 1, till 16 skill. specie för hvarje öfverblåsningsdygn erläggas och betalas, hvilket sedermera samfälte inbrukarena emellan kommer att delas. Hvilken öfverenskommelse härmedelst, uppå anhållan, till efterlefnad och tilläggelse af den förra föreningen gillad och faststäld varder. Vid bergstinget 1783 1/4, stadgades (i § 11) följande förordning: 1I anledning af Jan Janssons i Södra Ås förda klagan, att dess egendom årligen skadas af den hyttesand, som upptages å dess skogsmark och den s. k. Ingebora-moen, fann bergstingsrätten billigt förordna, att det skall vid 1 rdr 32 skill. vite åligga hvart och ett hyttelag, som härifrån hemtar sand, att förut med Jan Jansson om en skälig vedergällning öfverenskomma, och skulle Jan Jansson denna ersättning för högt påstå, hafva då de missnöjde att sig anmäla och afvakta den jemkning, som i dylika ärender påbjuden är. Af Bengenskölds 1784 upprättade beskrifning öfver AÅshyttan får man veta, att »denna masugn, som är belägen något öfver 1/4 mil från Nora, förmenas för 235 år sedan blifvit första gången anlagd». Huru härmed förhåller sig är förut omtaladt (sid. 21). Vidare angifves dess tiondetaxering, faststäld 1721 till 151/2 lisp. tackjern för hvarje blåsningsdygn 2 och att »till stämpel brukas Åf.» Hytteljaget bestod (1784) af S/2 hemman, alla af krononatur, nämligen: Södra Ås’3 hgmman, hvilka vots fehe, 1 i halfva och 2 i fjerdedelshemman. Norra Ås 2 hemman, delte i 1/2, 3/8 och 1/4. Skofthyttan 2 hemman, däraf »1 odelt och 1 midt i tu». Skofttorp 24/2 hemman, däraf 1 var odelt och återstoden i 3/8,och 1/4 hemman. Efter hemmantalet var hyttan indelt i 91/2 delar. År 1773 hade masugnen, enligt hvad förut är sagdt, »sista gången blifvit ombygd». »Vattnet kommer från skogssjöar» — egentligen från Bälsjön — Soch oaktadt blåsningen kan börjas så snart rede blifvit anskaffadt, är dock icke hyttelaget besväradt med några betydande dammars underhållande». Dessa inskränkte sig till en mindre damm vid hyttan och en strax nedanför den s. k. Nedra Kärn, i närheten af Ringshytterået, bredvid Kärnatorpet. 1Pe7ia blåsningen brukades malm från Åsbobergs och Repabergsgrufvorna, »engången», Stora Åsa och Hagatjärnsgrufvorna (flottsten) samt från Prestabergs, Mossabergs och Holstabergsgrufvorna (torrsten). »Blandningen är gemenligen ÅÄsbobergs och Repabergs, lika af hvardera, 1/3 af Åsa och Hagatjärns och 1/3 af torrsten». Till Hagatjärnsgrufvan (vid (Holmshyttan) var afståndet från Åshyttan 11/2 mil, från Åsagrufvan (i 1 Enligt 1770 års förening därom (sid. 405) skulle som bälgelega erläggas 1 lisp. tackjern för hvarje uppsättning. 2 Jfr sid. 199.