420 Omedelbart härefter förekommer (i § 170) att Sexmannen Jan Ersson, Karl Jansson och Erik Danielsson i Ås samt Nils Israelsson i Åshyttan har uti en till rätten inlemnad skrift besvärat sig däröfver, att en del af Södra Ås byamän underhålla getter och dem på klagandernes hemmansskogar, hvilka dock äro afskilde, att den ena med den andra ingen gemenskap hafver, utan någon ordning valla; anhållande att till förekommande af skada samt bibehållande af ordning hemmansbrukarena emellan, ett vite utsättas måtte, hvilket bergstingsrätten fann så mycket billigare bevilja, som då skogarne äro från hvarannan skilda, den ena ej har rättighet att på den andras skog utan öfverenskommelse sina kreatur och allraminst getter valla; och utsatte ett vite af 31/3 rdr specie, hvartill den af Södra Ås byamän gör sig förfallen om han tillåter vallande å sökandernas skogar, dem likväl icke förment att å deras enskilta med behörig aktsamhet valla och beta; börande detta allmänneligen kungöras. Den fria och obehindrade vallning med får och getter, som hittills nästan öfverallt ägt rum, sökte man nu hindra på alla sätt, särskildt hvad getterna beträffade, hvilka i många byalag t. o. m. blefvo helt och hållet förbjudna. Otaliga äro de vitesförbud, som vid denna tid meddelades i sådant syfte. Här må ytterligare meddelas ett, som vid nästföljande bergsting 1791 6/5 utfärdades åt Skofttorps byamän, af följande innehåll: Uppå anmälan af fru Maria Borg samt bergsmännen Anders Jansson den äldre, Anders Jansson d. y. och And. Öberg i Skofttorp, det mycket ohägn dem å deras mark tillfogas af de angränsande byar, fann bergstingsrätten för godt utsätta ett vite af 34/3 rdr, hvartill den, utom plikt och böter efter lag, skall vara förfallen, som utom byn boende på något sätt ofredar och skadar Skofttorps hemmansägares gärdesgårdar, inom hägnaderna insläppa kreatur, beträdas med löftägt eller å byns mark vallar och betar sina getter; börande detta till efterrättelse allmänneligen kungöras. Från bergstinget 1792 18/4 torde böra meddelas ett försök, som af Åshyttelaget gjordes att återvinna en förut mistad delägare från Östra Sund. Domboken innehåller härom (i § 33): Till detta ting hafva bergsmännen Erik Ersson i Ås och Anders Jansson i Skofttorp, såsom hyttefogdar å Åshytte hyttelags vägnar, lagl. inkallat bergsmannen Per Nilsson i Östra Sund, med påstående af plikt för det han 2:ne år från Ashyttelaget sina koltillverkningar till andra hyttor affört, fordrande ock betalning för hyttehjulsbyggnaden efter räkning samt ersättning för rättegångskostnaden. Vid sakens företagande instälde sig för hyttelaget sexmannen Jan Ersson i Ås och Anders Jansson i Skofttorp samt för Per Nilsson bergstingsnotarien Magnus Snöberg, hvilken inlemnade denna rätts under d. 29 April 1786 uti den då af hyttefogdarne vid Åshyttan Johan Olsson i Skofttorp och Sven Nilsson i Ås emot Per Nilsson instämde sak, att årligen till Åshyttan föra sitt bruksrede, gifne resolution, hvilken af den grund, att sedan Åshyttelaget vid det tinget fått tilldelning af Södra Husbyboerne, som kunde uppfylla Per Nilssons rum från inbrukningen uti Åshyttan, Per Nilsson alldeles frikänner och honom tillstånd lemnadt, efter dess afhandling med Anders Olsson i Sund, att nyttja den hyttedel, han i G:la Pershyttan ägde, därstädes blifvit inbrukare och sitt bruksrede vid den byttan nedbruka; anhållandes i stöd häraf Snöberg,