437 hvilka synbarligen tillkommit af hämdbegär för en förment oförrätt, att dåvarande hyttefogden Lars Nilsson i Ringshyttan, tillika kärandens svåger, måtte ersätta honom all skada han måst vidkännas genom »Ringshytte masugns i aska läggande under den tid Lars Nilsson varit hyttefogde», hvartill denne skulle »ensam varit vållande»; men detta yrkande affärdades af bergstingsrätten, i sitt utslag häröfver, med den korta förklaring, att »Olof Olsson detta sitt käromål icke gittat bevisa». Vid samma bergsting, 1770 3/5, förekom äfven följande tvistemål: Stegresaren Nils Olsson vid Bälsjöbodar har till detta ting låtit inkalla nämdeman välförståndige Nils Erlandsson vid Ringshyttan med påstående, att som han icke godvilligt kan förmås till käranden afstå det bokhusrum på Ringshytte hyttebacke, Skrubben kalladt, hvilket likväl Nils Olsson enligt köpebref 14 December 1766 sig tillhandlat af Erik Olsson Öster vid Ringshyttan, nämdeman alltså icke allenast måtte åläggas detsamma genast afträda utan ock lagl:n anses för det han i så lång tid Nils Olsson afhållit ifrån dess lagfångna egendom samt ersätta all kostnad och skada Nils Olsson därigenom vidkänts och åläggas betala rättegångskostnaden; hvarjemte Nils Olsson äfven låtit inkalla Erik Olsson, nu boende i Norra Ås, att edeligen erhålla riktigheten af köpet om nyssnämde bokhusrum. Och alldenstund svaranden genom sin befullmäktigade, brodern sexmannen välförståndige Sven Erlandsson, förklarade sig icke obenägen att bokhusrummet Skrubben afstå, sedan han blifvit underrättad, att det genom byte emot ett malm- och kolrum det hemman frångått, som Erik Olsson till Nils Erlandsson försålt, samt att bytet äfven med det betingade vilkor skett, att bokhusrummet skulle af säljaren eller dess rättsinnehafvare få nyttjas enär Nils Olsson det icke af nöden hade; fördenskull åligger det nämdeman att bokhusrummet nu genast afstå och det icke nyttja hädanefter i annor händelse än då Nils Olsson det sjelf icke behöfver, hvarjemte nämdeman ålades i rättegångskostnad 9 daler kpmt till Nils Olsson betala. Med litet god vilja från svarandens sida borde väl ett dylikt tvistemål kunnat uppgöras i godo, utan att därmed besvära domstol; men benägenheten att på detta sätt draga t. o. m. småsaker till pröfuing inför rätta var denna fiden så allmän och inrotad, att äfven i öfrigt mycket aktningsvärda bergsmän icke kunde frigöra sig från denna osed. Att svaranden vid förenämda tillfälle lät sig företrädas af sin mycket processlystne broder, synes dock i viss mån vittna därom, att han personligen kände sig föga smickrad af denna rättegång, så mycket hellre, som han för egen del mycket sällan hade dylika att utföra. [ Angående de tvistemål, som Ringshyttelaget vid 1771 och 1775 årens bergsting anhängiggjorde mot Bleksbergs hyttelag, angående dammbyggnaderna vid deras gemensamma vattenreservoar Bälsjön, hänvisas till hvad här ofvan (sid. 387 o. följ.) finnes meddeladt. Af domboken vid bergstinget 1775 25/4, § 61, kan inhemtas, att Enär instämde saken utaf Erik Ersson i Ringshyttan emot hyttelagarena nämdeman Nils Erlandsson, bergsmännen Lars Nilsson, Olof Jönsson, Lars Svensson och Erik Persson i Ringshyttan samt Anders Persson och Nils Olsson i Bälsjöbodar, med påstående att de måtte ersätta den skada käranden därmedelst lidit, att hyttelagarena så väl detta som de förra åren kört sinder