458 plämligen Noraskogsprestens predikosamling, så finnes det ju andra böcker att tillgå.» Med dessa tankar i hufvudet sträfvade jag omedelbart därefter uppför Karolinabacken till bibliotekslokalen, där jag möttes af en vaktmästare med den föga hugnande underrättelsen, att biblioteket för dagen var stängdt; men, tillade han genast: »där kommer amanuensen, tala vid honom!» Denne, en välvillig herre, svarade på min fråga »jag skall anmäla er hos bibliotekarien». Jag sade mitt namn och af denne lika välvillig rönte jag det bästa tillmötesgående. — Det är endast i vissa småstäder eller vid någon mindre landskyrka, som prester och klockare täfla i oginhet mot en vetgirig forskare. Vare detta sagdt i förbigående. För bibliotekarien redogjordes hvad jag kunde erinra mig af H. W:s bref. Det enda jag säkert mindes var årtalet 1462. Att ur den till tusental uppgående predikosamlingen från medeltiden framtaga just den bok, som jag önskade, var naturligtvis ingen lätt sak; men jag erhöll till min tjenst en handskrifven förteckning däröfver, som möjligen kunde bli vägledande. Visserligen var den skrifven på latin, likasom alla predikosamlingarna, och jag må uppriktigt tillstå att jag är mycket klen latinare; men jag grep mig dock modigt an med försöket, i förhoppning att det ej borde gå sämre för mig med ett latinskt registerverk än när en nybakad riksdagsman, med tillhjelp af riksdagens registerverk, skall leta sig fram i de gamla, väldiga riksdagsluntorna. Mycket riktigt! Tack vare registeranteckningarna hade jag inom få minuter funnit titel och nummer på just den predikosamling jag sökte, och nu var det för vederbörande snart sagdt ett ögonblicks verk att framtaga och till mig öfverlemna själfva ’corpus delicti’, som är signerad .C. 359, hvilket här nämnes till tjenst för den, som möjligen är sinnad att på ort och ställe kontrollera efterföljande anteckningar. Boken, bunden i litet oktavformat, är helt och hållet fullskrifven — 2 spalter på hvar sida — med latinska bokstäfver eller hieroglyfer, som det fordras både särskildt studium och god vana att kunna dechiffrera, isynnerhet som ord och meningar icke äro fullständigt utskrifna utan betänkligt förkortade. Med tillhjelp af i registret af öfvad hand gjorda piockringor kunde dock inhemtas, att den ifrågavarande samlingen utgöres af: 1) Sermones Dominicales fratris Anthonii Perenensis[/I] ordinis fratrum prædicatorum, i 85 blad; 2) Sermones vel prædicationes ejusdem Anthonii, bladen 86—176; och 3) en annan samling, som här förbigås, såsom icke hörande till min uppgift. Den nyssnämda andra samlingen är försedd med följande »Finitur» (slutord): »Expliciunt sermones de feriis et compilati per fratrem Antonium P. n. (Perenensis) ordinis fratrum prædicatorum. Deo gratia Amen.» »Finitus est iste liber a. d. MODLX 2:o in festo reliquiarum post prandium hora quasi quarta et hæc in parochia Noraskogha. In nomine Domini Amen.» Efter inhemtande i sammanhang härmed af åtskilliga andra upplysningar, lemnade jag efter ett par korta timmar med stor tillfredsställelse det gästvänliga biblioteket och dess älskvärde bibliotekarie. Omedelbart