Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
att i förbigående fä anmärka, att Gustaf Larsson är en heders-
man och en kärnkarl och därjämte en storartadt grann och
solid typ, bevandrad i litet af hvarje och egande ett ovanligt
sundt omdöme, att hans hustru tydligen varit en skönhet och
att Storträskborna i gemen gifva ett synnerligen vederhäftigt
intryck — inträdde plötsligt en lapp. Han kom så tyst som
en lo, renslade stillsamt af sig packningen, borstade af yrsnön
med en kvast vid dörren. Yi makade rum åt honom vid
brasan, han slog sig ner och stoppade sin masurpipa. Det
var gamle Nikku Sunna, förr fjällapp, numera tiggarlapp,
sedan hans hjälpare Gunnare gått hädan. Nu drog han från
by till by, hjälpte den ena med kornet eller potäterna, den
andra med renarna i skogen. Gammal och sliten var han,
gick dagligdags och bidade döden. Förr eller senare skulle
han väl träffa honom på sina vandringar, kanske i en snö-
storm ute på myrarna inemot Korpik. Men alltid fann han
husrum och värme och vänlighet dit han kom. Ty här uppe
vördas ålderdomen och den redbara fattigdomen.
Yi talade om renarna, om betet, fjället, talade om lapp-
lifvet. Men han var trött, den gamle, trött på hela världen.
Torr, skrumpen och surögd satt han och rökte sin gnällande
pipa, tittade upp kisande, gråtmildt, slöjdade mekaniskt en
pipsticka. Han föreföll glad när han fick en krona till tobaks-
pengar — men det var en sådan där frånvarande glädje som
om dödens stöfvare redan huggit honom i ena benet. Och då
kunde han ju ej komma långt med det andra, vissnadt, tröt-
tadt också det. Han verkade som en gengångare från de
underjordiska, som träda fram i dimma och spöklikt syssla
med lappfolkets dagliglif. En stackars gammal gubbe, som
det gjorde en ondt att se, så mycket mer som det berättades
att han förr varit käck, dristig karl, han Nikku Sunna, varit
vargdödare. Men det är historien om oss alla. —-
Jag for hem en förmiddag. När jag kom till Aspvattnet,
fann jag att husbonden huggit in tallruskor i isen för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
