Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vance. Jag tyckte om er från början, och jag har
tyckt om er allt mer och mer — aldrig så mycket
som i dag — men ...»
»Men ni har aldrig tänkt er möjligheten att jag
skulle bli er make — det är antagligen det ni ville
säga.»
Han betraktade henne skarpt från sidan, och då
hennes ögon mötte hans med samma
öppenhjärtighet som alltid, tyckte han att tanken på att förlora
henne kunde göra honom vansinnig.
»Jo, det har jag», svarade hon genast. »Jag har
tänkt mig det, men jag kunde inte komma fullt
överens med den tanken. Varför — det vet jag inte. Det
var ju så mycket hos er som jag tyckte om.. .»
Han försökte hejda henne genom en avvärjande
åtbörd, men hon fortfor:
»Så mycket som jag beundrade. Och så var det
också vänskapens hela värme — ett tilltagande
kamratskap, men ingenting mer. Jag önskade
visserligen ingenting vidare, men jag skulle ha
välkomnat det, om det hade kommit.»
»Så som man välkomnar en ovälkommen gäst.»
»Varför kan ni inte hjälpa mig, Vance, i stället
för att göra det svårare? Det är säkert hårt för er,
detta, men tror ni att jag har någon glädje av det?
Jag plågas av er smärta, och för övrigt vet jag, att
då jag stöter ifrån mig en kär vän som älskare,
mister jag honom också som vän. Och jag har inte
lätt att skiljas från vänner.»
»Jag förstår — bankrutt i dubbelt avseende —
både som älskare och vän. Men bäggedera kunna
lätt bli ersatta. Jag antar, att jag var halvt förlorad
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
