Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN TUNBERG
Beträffande aristokratiens roll vid unionens skapande erinrar
också Erslev, att Margaretas union «først og sidst var rettet
netop mod Stormændene og for deres Indflydelse medførte den
stærkeste Tilbagegang».
Erslevs analys af den nordiska unionens tillkomst och tidi*
gaste utveckling är utan tvifvel af synnerligen högt och bestående
värde. Till de synpunkter han utvecklat skola här knytas
några anmärkningar; de kunna till äfventyrs fästa uppmärksam*
heten vid andra drag i unionens historia, hvilka icke böra
lämnas ur sikte, då det gäller ett djupare inträngande i det äld*
sta skandinaviska enhets verkets innersta väsen.
*
Den senare medeltiden är furstepolitikens tid. I kamp mot
feodalväsendets vikande makter byggde kronans bärare så små*
ningom upp en stark statsmyndighet, och de söndersplittrade
landen fogades af dem samman till verkliga riksenheter. I sitt
verk kunde furstarne påräkna understöd från betydelsefulla
krafter inom samhället. De standergrupper, hvilka växte upp
på feodalismens ruiner, voro visserligen i mångt och mycket
furstarnes direkta antagonister och kunde finna det angeläget
att i möjligaste mån inskränka landsherrarnes befogenheter. På
grund af själfva sin karaktär måste de emellertid sträfva i samma
riktning som fursten: äfven för dem måste landets, rikets sam*
manslutning och nedbrytandet af partikularistiska skiljemu^ar
stå såsom det högsta och oundgängligaste syftemålet.
Äfven i Norden möter denna utveckling. Imponerande här*
skarpersonligheter framträda gång efter annan inom alla de tre
skandinaviska länderna, och ständersamhällets konturer låta sig
också här så småningom skönjas. För sitt konsolideringsarbete
ägde de nordiska regenterna gynnsamma förutsättningar i sina
länders speciella förhållanden. Det allt statslif upplösande feodal*
eller länsväsendet hade i Norden aldrig vunnit fullt insteg. Visser*
ligen måste äfven här förläningsformen användas för ernåendet
af understöd i rikets styrelse, visserligen måste äfven här stora
delar af regeringsmakten delegerad på förläningsinnehafvarne.
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 19:56:35 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nordensar/1921/0084.html
