Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDSTANKEN I NORDENS MEDELTID
De olika länen blefvo dock aldrig — med undantag endast för
vissa förläningar inom kungahusen — hvarken för all framtid
fixerade till sin omfattning eller öfverlämnade med ärftlig rätt
till sina besittare. Begreppen länsherre och vasall hade därför
aldrig i Norden något egentligt burskap. I förhållande till ut*
landets länsregler gjordes också i de nordiska läntagarnes befo*
genheter en väsentlig inskränkning: den dömande myndigheten
kvarstannade, åtminstone generellt sedt och i princip, i de or*
dinarie domstolarnas händer, hvarigenom banden mellan länen
och riket i öfrigt aldrig helt afskuros.
Man har ofta frågat efter orsakerna till, att de nordiska sta*
terna visat denna synnerliga motståndskraft gent emot feodal*
väsendets öfriga europeiska länder genomsyrande upplösnings*
process. För visso äro dessa orsaker många och kunna ej här
i sin totalitet analyseras. Med all rätt torde dock kunna påstås,
att de nordiska rikenas tidigt utbildade nationella karaktär här*
vid spelat en betydande roll. De folkliga enheterna, ej minst
i deras äldsta utbildade gestalt, i landen, hafva tidigt vunnit
den inre fasthet och sammanhållning, att de kunnat segerrikt
trotsa hvarje försök till oorganisk splittring.
Den nordiska, senmedeltida rikskonsolideringen har emellertid
ej stannat vid de olika rikenas gränser. Den har gått öfver
gränserna, den har sträfvat mot en konsolidering af hela Nor*
den till en enda statlig enhet. Då man söker efter de särskilda
förutsättningar en skandinavisk unionspolitik vid denna tid
kunde äga, finna vi åtskilliga i det redan förut sagda. De nor*
diska ländernas samhällsförhållanden företedde starka likheter
på konstitutiva områden, likheter, hvilka syntes utan större sva*
righeter möjliggöra en gemensam styrelse. För de nya ständer*
bildningarna måste också ett enadt Norden erbjuda synnerliga
förmåner; detta gäller såväl den världsliga och andliga aristo*
kratien som handelns och näringarnas representanter. Men
härtill komma också andra omständigheter. De nordiska folken
äro med hvarandra mycket nära besläktade och med rätta har
framhållits, hurusom «de moderna stater, som nu existera, hafva
ej sällan sammansvetsats af folk, som stått hvarandra ofantligt
mycket mera fjärran». Känslan af denna släktskap, hvilken
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
