Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN TUNBERG
väl framför allt utbildats under de samskandinaviska vikinga*
tågen, ägde gamla och säkra rötter inom hela Norden. Jag
erinrar här endast om den äldre Västgötalagens bestämmel*
ser beträffande drap å utländsk man: «Dräper man danskan
man eller norrön man, böte nio marker. — — — Varder söder*
man (= tysk) dräpt eller engelsk man, då skall bötas därför
fyra mark»! Hvad låg närmare till hands, för de politisk tän*
kande än att härpå bygga en mäktig samling af alla de nordi*
ska brödrafolkens krafter till försvar mot framför allt den
hotande tyska furste* och handelsmakten?
Med dessa påpekanden förnekas ingalunda det berättigade i
Erslevs åskådning. Hos de regenter, hvilka omsatte unions*
möjligheterna i verklighet, gjorde sig äfven särskilda inflytelser
gällande, hvilka åt resultatet ofta gåfvo en bestämmande prägel.
Dessa furstar äro representanter icke blott för den fasta och
målmedvetna furstemakten, utan äfven för de med denna allt*
jämt förbundna dynastiska intressena. Af speciell och ödes*
diger betydelse blef detta för Margaretas vidkommande. Hen*
nes bärande politiska idé var att åt den folkungaätt, hvilken
hon genom sitt gifte tillhörde, återförvärfva Sverige och därtill
lägga äfven Danmark, hennes eget fädernesland. Beträffande
Sverige kunde hennes planer realiseras endast med en viss sva*
righet, då den svenska aristokratien i henne fruktade en arfta*
gare af folkungaättens regeringstraditioner. Margaretas — och
sedermera äfven Eriks af Pommern — unionspolitik blef häraf
bestämd: enheten mellan de nordiska rikena och den starka
kungamakten måste byggas hufvudsakligen på Danmark och
det svenska inslaget i unionens ledning så mycket som möjligt
trängas tillbaka.
Vi hafva sålunda till synes fått en tillfredsställande förklaring
såväl af de omständigheter, hvilka möjliggjort unionens ska*
pande, som af de särskilda faktorer, hvilka betingat dess slut*
liga egendomliga form och därmed också dess misslyckande.
Böra vi slå oss till ro med denna förklaring, hvilken i hufvud*
sak opererar med tidigare framförda argument och i princip
torde karakteriseras såsom en medelväg mellan tvänne hvarandra
tämligen motsatta åskådningar? Jag tror det icke. För bedöm*
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
