Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IN MEMORIAM
ha betackat sig. I riksdagen var
man hemma. För regeringen
kände man sig främmande.
Att regera var för herrar och
inte för bönder. När greve
Posse, som i riksdagen agerat
bondehövding, blev statsmini*
ster 1880, följde man honörn
inte längre, och hur nära man
sedan än stod E. G. Boström,
kom det inte i fråga att sätta
in någon bonde i regeringen.
Det hade nog inte blivit av
så snart sedan heller, om ingen?
ting särskilt inträffat. Men när
unionen med Norge skulle av*
vecklas, fick den politiskt be*
stämmande samhällsklassen inte
saknas i regeringen. Då de
äldre lantmannaledarna fort*
farande ansågo sig eller an*
sågos olämpliga därför, anför*
troddes det åt en yngre att bryta isen. Så blev Alfred Petersson
i Påboda «den första bonden i konungens råd».
Han var då en 45*års man med tio riksdagar bakom sig och
stadgat inflytande, i kammaren. Innan han blev riksdagsman, hade
han ägnat sig åt skötseln av fädernegården, som han övertagit i
unga år, och deltagit i ortens andliga rörelser och allmänna bestyr,
där han varit en ledande kraft. Som riksdagsman hade han från
början fäst uppmärksamheten vid sig genom sin myndighet, men
också genom sin förmåga att sätta sig in i saker och ting. Därtill
kom en slagfärdighet, som ingav respekt, och en formell säkerhet,
som frapperade. Fast det fanns många duktiga karlar bland bön*
derna i riksdagen, gjorde han sig fort gällande och passerade
hastigt graderna i utskott och nämnder. Hans inkallande i rege*
ringen väckte sensation, därför att ingen bonde setat där förut,
men som landet låg, fann man det allmänt i sin ordning, och mot
hans person hade ingen något att invända. Tvärtom fann man valet
gott som uttryck för bondemeningen i landet om den sak, som då
upptog allas tankar. Därutöver väntade man icke något särskilt
av honom, utan antog, att han trots sina goda gåvor skulle komma
att känna sig främmande för sin nya uppgift och anse det som en
lättnad, när han fick återgå till sina vanliga sysslor.
Men Påboda fann sig bra i regeringen och den med honom.
214
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
