Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bronsåldern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31 <
nolikt ett tympanon, ett cirkelrundt band, öfverdraget med skinn, på hvilket slogs
med en pinne, hvaraf uppkom en skrällande musik ?). Men en olika tydning af
dessa eller den ofvanstående figuren, anser jag icke kunna ändra hufvudsaken.
Denna del af segerfesten slutas med de nu nämnda figurerna.
Kasta vi nu vår blick ned till nedersta raden på samma sten, så se vi krigs-
fångarna med bakbundna händer, af svärdväpnade män föras ut ur omstängda rum,
sannolikt deras fängelser, som här föreställas under formen af ett liggande omega DO,
för att offras öfver offerkitteln. som står midt på stenen.
De figurer som stå på båda sidor om denna kittel, äfvensom de likformiga som
förekomma på nedersta raden af 7:de stenen, har jag länge tvekat att förklara. Ef-
ter närmare eftersinnande har jag dock trott mig böra försöka, äfven af dem, en
tolkning, hvilken också öfverensstämmer med allt det öfriga. Dock bör jag först
framlägga de skäl, som föranledt den tydning, jag deraf gifver:
1) Dessa figurer äro påtagligt icke symboliska, utan historiska, ty de stå bland
andra rent historiska figurer; de symboliska hafva slutats med 6:te stenen.
2) De måste föreställa menniskor, ty de äro jemnt lika höga som den man,
hvilken står framför dem på 7:de stenen.
3) De som stå kring offerkitteln vända samma sida mot denna; och det sy-
nes vara framsidan.
4) En så högtidlig och helig handling, som menniskooffer till gudarna efter
em vunnen seger,. kunde icke verkställas, minst hos ett folk med phenicisk kult,
utan att dervid ett stort antal offerprester assisterade. Lucianus omtalar i 42:dra $
af sin Afhandling De Syria Dea, som han kallar Juno, men som är Phenicernas
Astarte, att han bevistade en offerfest och såg der mer än trehundrade prester på en
gång närvarande, alla klädda i hvita mantlar och med hattar ”") på hufvuden. Att
äfven Baals offerprester funnos i stort antal, veta vi deraf att vid offret på berget
Carmel, som blifvit omnämdt sid. 13, voro fyrahundrade och femtio Baalsprester försam-
lade. Äfven känna vi genom flera uppgifter, som öfverensstämma med ofvannämnda,
att Baalsprester voro, vid sina förrättningar, klädda liksom de egyptiska, i hvita
fotsida mantlar. Det enda som så länge gjort dessa figurer för mig otydliga, är
ett slags hufvudbonad som framtill slutas i en spets. Om denna hörde till deras
embetsdrägt, torde framdeles blifva upplyst (Se noten ""). — Att Phenicerna idkade
menniskooffer, likasåväl och sannolikt på samrna ’sätt som efter dem Kimbrerna,
veta vi deraf att sedan de blifvit utdrifna ur Egypten, rensade Kung Amosis den
”) Af dessa musikanter och den dansande presten, erinras vi om ett ställe hos Movers, der han beskrif-
ver ett tåg af den Syriska gudinnans prester genom gatorna: — — ”sie zogen mehr tanzend als ge-
hend, unter dem Schall einer wilden Musik, durch die Strasse.” Movers I, p. 682.
’) Iikog, filthatt, reshatt, äfven hjelm, således kanske med ett utstående skygge eller brätt framtill.
Detta skulle kunna förklara den framstående spetsen på figurerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
