Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bronsåldern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
Vi hafva redan sid. 40 anfört, vid några pheniciska stader vid Medelhafvet,
fanns ett slags uppförda byggnader, som kallas Ouv»svogzoneior, d. v. s. ett slags
vakttorn, i hvilket en man sitter på utkik för att iakttaga Thynnusfisken. En sådan
utbyggnad var vid staden Pelonion i Etrurien (Strabo V. 2, pag. 186, 13) från höj-
den af, en utskjutande udde, och på följunde sida (längst ned) talas om ett sådant fisk-
observatorium, likaledes utbygdt från en höjd, för att fånga Thynnusfiskar. Hos
Aristoteles söker man förgäfves upplysning om detta fiske. Han berättar blott H. A.
Lib. I, cap. 10, $ 4, att dessa Thynnoskopoi stundom fånga fisken då han sofver.
I Beyträge zur Geographie von Fr. Vierthaler, 2:te Th. s. 131, yttras om detta fiske,
säkert efter någon grekisk författare: ”Högt på en vaktplats, som sträckte sig vida
ut öfver hafvet, stod Thynnoscopos. Han gaf tecken vid annaulkandet af den sim-
mande skaran, och ledde hela bestyret”. Detta gamla pheniciska fångningssätt af
Thonfisken, fortsättes ännu vid Bosforen och sannolikt vid andra kuster af Mcedel-
hafvet. Berggren, i sin Resa i Österlanden I. p. 81, beskrifver detta fiske i Bosforen
på följande sätt: Utmed stränderna har man uppbyggt höga vaktposter af tra (talian)
der fiskaren ligger på utkik för att vid fiskens annalkande sammandraga omkring
honom det med långa linor utspända nätet”. En Engelsk författare beskrifver denna
fiskmethod i Bosforen på följande sätt: Några få pålar äro neddrifna i strömmens
botten och på dessa är byggd en koja af det simplaste slag. Nät äro sträckta tvärs
öfver strömmens stränder; och vattnets genomsigtighet är så stor, att fiskarena i
sina kojor kunna se fisken i (öfver) näten och uppdraga dessa, utan vidare besvär”.
Författaren har äfven lemnat plancher öfver dessa fiskkojor. Se JIUustrated Lon-
don News 1853, N:o 639, p. 140”). Af denna och föregående beskrifningar finna
vi att fisknätet var utspändt på bottnen med länga linor, som gingo upp i vakt-
kojan, så att då fiskarena sågo ned genom det klara vattnet och blefvo varse att
någon fisk stod öfver nätet, sammandrogo de det kring honom och uppdrogo ho-
nom medelst de långa linorna.
Alldeles samma fiskmethod användes vid Norges vestkust af Strilerna som bo
kring Bergen. På sådana ställen, der bottnen nära kusten är jemn och icke för djup,
bygger man ett ”Laxobservatorium” på det viset, att från klippan utläggas i hori-
sontel riktning två eller flera långa furubalkar, ett par alnar mellan de yttersta, och
läter dem, ut vid ändarna, understödjas af andra långa furubalkar, som fästas i hafs-
bottnen och stå upp något utspärrade nedtill. På de horisontela balkarna fästas
tvärslår, på hvilka lägges ett bräde och längst ute bygges ett litet skjul (en vakt-
koja) hvari ständigt en eller flera fiskare sitta och kunna se lodrätt ned i vattnet.
På bottnen strös hvita wmussleskal, för att lättare varseblifva de fiskar, som komma
deröfver. Här utbredes ett stort och starkt nät, i kanterna (eller hörnen) försedt
med linor, som gå upp i vaktkojan, och med hvilka fiskaren kan hopdraga nätet,
”) Någon har velat jemföra dessa fisk-observatorier med de pålbyggnader, hvarefter man finner rniner i
sjöarna i Schweitz och annorstädes; men detta har intet sammanhang. De senare hafva varit boningshus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
