Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bronsåldern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
Pytheas, som var bördig från det gamla Massilia, nu varande Marseille,
företog sin resa till Norden kring 350 år f. Chr. således för omkring 2200
år sedan. ")
Det är bekant att af denna märkvärdiga resa finnas qvar blott några få
brutna stycken, anförda af en och annan grekisk och romersk författare, stundom
med tydlig afsigt att förlöjliga författaren och att ådagalägga att det mesta han
sagt var rent af diktadt.
Detta oblida omdöme hade sin grund deri att ingen hvarken grek eller ro-
mare förstod honom, ty ingen hade på den tiden besökt de polartrakter, Pytheas
beskrifvit. Åtskilliga af de naturfenomener, han der såg och vid sin hemkomst
- beskref för sina landsmän, måste derföre förefalla dem som dikter och skryt. Också
hafva de stundom framställt dem i sina skrifter på ett sätt att man tydligt inser att
de hvarken förstodo eller ville förstå dem. För att bevisa detta behöfves blott att
anföra följande ställe hos Strabo: ”Derefter berättar han (Pytheas) om trakterna
vid Thule att der icke vidare finnes hvarken jord eller haf eller luft, utan en af
dessa sammansatt massa, lik en hafslunga, hvari han säger att jorden och hafvet
och allt gungar” m. m Detta referat är uppenbart falskt, då han (Strabo) först
later Pytheas säga att vid Thule fanns hvarken jord eller haf eller luft och straxt
derefter att i massan af det som liknade en hafslunga, jorden och hafvet och
allt gungade.
Det för Strabo oförklarliga som Pytheas berättat, ville han göra ännu oför-
klarligare och alldeles orimligt för att visa hvilken storljugare Pytheas varit; och
hela grunden till detta agg ligger deri att det stred emot Strabos geografiska sy-
stem att jorden skulle vara af menniskor bebodd så langt åt Norr. Hvad Pytheas
här skrifvit är, oaktadt det oriktiga referatet, lätt att inse, och det nordiska natur-
fenomen, hvartill han varit vittne, har han beskrifvit fullkomligt efter naturen,
hvilket längre fram skall faktiskt bevisas.
Men Pytheas’ sednare tolkare, till och med våra samtida hafva i vissa fall icke
stort bättre förstått honom än Polybius och Strabo. Hur de kunnat förklara det feno-
men vid Thule, som Pytheas säger vara likt en massa af maneter, att vara fly-
tande isberg i polarhafvet, eller sanddynerna utanför Jutland, eller att den af Plinius
öfverdrifna uppgiften om ebb och flod (xstus maris) vid England, skulle vara Gejsern
på Island m. m. är åtminstone för mig alldeles obegripligt. "") Eget torde det
också förefalla att, oaktadt man tydligt kunnat inse att åtskilliga högnordiska na-
”) Bessell iber Pytheas von Mussilien s. 8, antager som sannolikt att Pytheas reste mellan 366 och
327 f. Chr. Då året i allt fall icke kan närmare bestämmas, har jag antagit det runda talet 350;
men får härvid nämna, att hvad vi med full säkerhet känna är, att resan inträffade i 4:de seklet
före Chr.
”) En i många afseenden för öfrigt lärd och förtjenstfull författare W. Bessell har i sin ofvan anförda skrift
uber Pytheas von Massilien, 1858 s. 47—49 rörande ifrågavarande ställe gifvit en utförlig och lärd för-
klaring, . till hvilken jag torde få hänvisa Läsaren, men i hvilken jag för min del icke kan instämma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
