Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bronsåldern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LE
Strabo anför efter Polybius (Strabo 1I. IV. 47, Par. Uppl I. p. 86 öfverst)
att Pytheas berättat, nemligen sedan man frånräknat de med flit honom pådiktade
uppenbara motsägelser, (Se sid. 65) att han vid Thule och deromkring sctt någon ting,
som ej var hvarken jord eller haf eller luft, utan en af dessa sammansatt mörja
(ovyxorme, en röra, massa) lik en pneumon thalassios, i hvilken, (mörja) han säger
jorden hafvet och allt sammans gunga, (sväfva, hållas i gungande rörelse) och att
denna vore liksom ctt band kring allt och att man i denna (mörja) hvarken kunde
komma fram till fots eller med skepp.
Det är påtagligt att vi här hafva för oss ett nordiskt naturfenomen, som en
sydländning sökt beskrifva på sitt eget, för oss något besynnerliga vis. För att
förstå hvad han åsyftade, skola vi först öfvertyga oss om hvad han mente med
pneumon thalassios (hafslunga). Derom kunna vi lätt öfvertyga oss, då vi finna
samma benämning hos Aristoteles, som talade och skref samma språk som Pytheas
och var med honom ungefär samtidig. Pneuwmon thalassios var grekiska namnet på
det hafsdjur, som vi på Svenska kalla mané, (af några kalladt sjökalf, af andra
brännvabel.) I Linnés system : kallas samma hafsdjur Medusa. Det kan således
icke uppstå minsta tvifvel att ju Pytheas med pneuwmon thalassios menat hvad vi
kalla mandät.
För det andra böra vi lägga märke till Pytheas’ ord: han säger icke att han
vid Thule såg någon hafslunga. men något som var likt hafslungan (avéivuovi Jekassio
£0orz0s) — hvilket är en väsendtlig skillnad. Således då han kom hem till Marscille
berättade han för sina landsmän, eller skref i sin reseberättelse, att han vid Thule
sett något besynnerligt, som han ej kunde namngifva, emedan han ej sett det på
nagot annat ställe, men för att gifva sina landsmän nagot begrepp derom, sade
han att det var likt maneter, som hans landsmän ofta sett i hafvet vid Marseille.
Häraf är det ju uppenbart att det han tog till liknelse för att förklara hvad han
sett på främmande ort, måste vara något som för hans landsmän Marseilleboarna
var bekant och att således pneumon thalassios måste finnas i Medelbafvet vid Mar-
seille, ej i Ishafvet vid Thule. Detta är ju solklart, men äfven detta har man
förbisett och äflats att söka hafslungan vid Thule. ”)
Då detta således är ådagalagdt, så uppkommer den frågan: hvad var det för
en mörja (ovyxorua), Pytheas såg i hafvet vid Thule, som var lik en mörja af ma-
neter i hafvet vid Marseille?
”) Dokt. Redslob, Thule sid. 110 erinrar att ”Secnesseln” (d.v.s. maneter) förekomma i stor mängd i Kie-
lerbugten och att man på dem, som ligga uppkastade på stranden, svårligen kan gå utan att halka. Af-
ven anför han s. 111: att enligt ’Tunelds Geografi finnas maneter i skärgärdarna (vid Sverige) i så stor
mängd att hafvet är deraf betäckt. Deraf slutar Hr R. att ”det var lika omöjligt att segla i det af
detta ämne stelnade vattnet, som att gå på den af dessa djur betäckta stranden.” Säledes skulle flytande
maneter kunna hindra en bät att komma fram! de hindra icke en gäng en liten simmande rätta. Men
redan det att vilja söka Pytheas’ pnewnon thalassiog i Norden är ett missförstånd. Om än der icke fun-
nits en enda mancét vid Thule, skulle dock Pytheas hafva berättat såsom han gjort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
