Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bronsåldern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s 79
För att besvara denna fråga utbeder jag mig att få fästa uppmärksamheten
på ett naturfenomén här i Norden, som icke visar sig i Södern, och således var
obekant för Grekerna, äfven som, efter hvad det vill synas, för åtskilliga nordli-
gare boende Lärda, som sökt förklara Pytheas.
Då hafvet kring våra stränder börjar frysa, sker det icke på samma sätt
som då en dam eller insjö börjar beläggas med is, derigenom att isen börjar från
brädden eller från ’ något annat öfver vattenytan uppstående föremål och sprider
sig stråligt tunn och glaslik öfver vattnet. Så tillgår det icke i hafvet vid
början af en kall vinter, åtminstone icke på de ställen, der jag vid den tiden
kunnat jiakttaga förhållandet. Der börjar hafvet vid stark köld frysa på det sätt,
att tunna små isskifvor, ofta inom kort tid, i stor mängd skjuta upp från en eller
annan alns djup till ytan, med kanten uppåt och med sådan fart att de stundom
hoppa 3—4 tum öfver vattenytan och komma der att ligga bredvid eller på hvar-
andra, hvarigenom der bildas rundaktiga isklimpar eller något plattryckta bollar
af olika dimensioner. Dessa tillväxa mer och mer, hvarunder de gunga på hafs-
ytan, tills de slutligen, ofta hastigt nog, frysa sammans. ÅAmnnu gunga de i haf-
vets dyning; man kan hvarken gå på denna ismörja (ovyxowe) eller med båt ro
deri, sedan klimparna börjat hopfrysa. Då fiskrarna äro ute i båt på Kattegat
och se sådana isklimpar skjuta upp omkring sig, skynda de sig i land, för att ej
blifva kringstängda af is.
Första gången jag såg detta naturfenomén, var den 8 Januari 1815, utanför
hamnen vid Landskrona och jag behöll det i friskt minne, så mycket mer som
den lilla båten, hvari jag skulle resa till Hven, höll på att bland de i den starka
aftonkylan hastigt ökade isklimparna, frysa fast, innan den genom mycket bemö-
dande kom ut i klart vatten. ")
Vid början af bösten några år derefter, då jag seglade längs Bohusläns ku-
ster, såg jag hafsytan öfverhöljd af döda maneter, indrifna under en storm i
en hafsvik, der de lågo hopade tätt vid hvarandra; och genast framställde sig för
mitt minne bilden af hvad jag några år förut sett under vintern vid Landskrona.
Derefter har jag flera gånger, under vistandet i Kullen, frågat fiskarena
huru hafvet der börjar tillfrysa, och jag har alltid och af alla fått samma svar.
Äfven på tillfrågan om de funnit likhet mellan denna af flytande isklimpar bestå-
ende massa och en massa af döda maneter, som efter en storm finnas, tätt hop-
packade, flytande på hafsytan, hafva de alltid svarat att deremellan finnes påfal-
lande likhet.
Om vi nu med detta naturfenomén, nemligen hur hafvet börjar tillfrysa,
hvilket fenomén nästan årligen visar sig vid våra stränder, jemföra Pytheas’ be-
”) I Östersjön vid Cimbrishamn visar sig samma fenomén. Flera hafva äfven der varit utsatta för fa-
ran af en sädan hastigt påkommande issumling. 9
1
Nilssons ur-invån, 2:dra uppl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
