Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bronsåldern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
Af skäl som vi redan nämnt hade Phenicerna sökt sorgfalligt dölja detta,
för att slippa medtaflare. Man visste dock att bernstenen blifvit förd från vestra
Europa med samma fartyg som tennet, men mer visste man icke. Till och med
Herodotus, som besökt både Egypten och Tyrus, dit bernsten otvifvelaktigt fördes
för att användas dels som ämne för kostbara smycken, dels som rökelse i templen,
hade ej kunnat utspana egentliga fyndorten derifrån den kom. Sannolikt kände
presterna och artisterna det icke sjelfva, och de köpmän som hemtat den, aktade
sig väl att förråda hemligheten. Detta bevisar påtagligen att äfven bernstenen, lika-
som man länge vetat om tennet, icke blifvit förd öfver land, utan såsom vi här
ofvan nämnt, sjöleds öfver Gadeira från Vestern till Orienten. Hade den förts öfver
land till Grekland, skulle Herodotus utan allt tvifvel skaffat sig underrättelse der-
om. Men Herodotus hade, genom alla sina resor och forskningar, blott kunnat ut-
spana så mycket med visshet, »att tennet och bernstenen kommo till Grekland från
de yttersta landsändarna i Europa åt vester tillv”) Han ansåg det blott vara en
poetisk dikt att der skulle finnas en flod, som het Eridanus, den der skulle falla
ut i hafvet åt norr, och att bernstenen skulle komma derifrån. Ännu närmare
sanningen hade han utan tvifvel kommit, om han ansett namnet Eridanus hafva
blifvit uppfunnet, icke af någon hellenisk skald, utan af någon phenicisk köpman,
för att dölja vägen till bernstenslandet. Emellertid har man bråkat mycket med
att finna en flod som Grekerna kunnat kalla Eridanus och der bernsten skulle
träffas. Den lärde Werlauff har i sin ypperliga afhandling om Bernstenshandeln ”)
framkastat den mening att ordet Eridanus kan vara sammansatt af n0r, öster, och don,
eller dan, vatten, flod, således den östra floden, hvilket namn den kunnat erhålla
af den riktning bernstenshandeln derifrån tog till de pheniciska handelsfaktorierna
på de Britanniska öarna. — Plinius vill att af Eridanus blir Pofloden ++). Men i
Attika var också ett Eridanus. Enligt Servius ad Eneid. VI. 659 skall Eridanus
hafva betecknat en hvar flod. Jemf. Werl. p. a. st. sid. 90. Äfven har man satt
Eridanus i Spanien och menat att Rhonefloden kallats så. Plin. XXXVIL, 11, a.
ZEschylus in Iberia, hoc est in Spania, Eridanum esse dixit. Markligt är att man
ej gjort Eridanus af Eideren; man hade då, hvad lokalen beträffar, kommit sannin-
gen närmare. Slutligen har man funnit att vid Danzig är en bäck med namnet
Raduna eller Radaune, äfven af denna har man gjort Eridanus. Detta har sin
grund i ett dubbelt misstag; dels har man icke erinrat sig att Bernstenstrakten vid
Preussens kust var helt och hållet obekant ända till Romerska Kejsartiden T); dels
") Herodot. III, 115.
"’) Bidrag till den nordiska Rafhandels-Hist. Sid. 91.
""") Plin. I, p. 125 b. äfven XXXVII, II a. — juxta Eridanum amnem, quem Padum vocamus.
+) Plin. Hist. XXXVII, 11 b. Sexcentis fere M. Pass. a Carnunto Pannonig abest litus id Germanige,
ex quo (succinum) invehitur, percognitum nuper. Vidit enim Eques romanns, missus ad id comparan-
dum a Juliano curante gladiatorium munus Neronis principis, qui hoc commercia et litora peragravit åct.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
