Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bronsåldern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
har man icke vetat att vid vestkusten af Danmark fanns bernsten, fordom i största
mängd, och att der ännu i sednare åren funnits icke så obetydligt deraf. Följande
säkra uppgift torde för många af mina läsare hittills vara en nyhet, nemligen: Wer-
lauff berättar ”) att ett handelshus i Ringkiöbing och ett i Aalborg, under en lång
följd af år och ända till för få år sedan, drifvit bernstenshandeln i stort och upp-
köpt den bernsten, som samlades vid kusten af Jutland och i Hertigdömena; och
att det årliga inköpet belupit sig till omkring 20,000 Specier = 80,000 Rdr Rmt.
Då tillgången på bernsten varit så rik, ännu på sednare åren, så kan man deraf
göra sig en föreställning hur ofantligen mycket deraf skall ha förekommit för 2 å
3000 år sedan; och hvilken enorm vinst Phenicerna haft af bernstenshandeln, der-
om kan man göra sig ett ehuru ofullständigt begrepp, genom följande af Werlauff
s. 80 berättade faktum: »Ett handelshus (Lemoine) i Constantinopel föreslog 1832
det omtalta huset i Ringkidbing att inlåta sig i omedelbar handelsförbindelse med
det i Constantinopel om denna artikel, som från Hamburg kunde försändas öfver
Wien och Belgrad. Vid detta tillfälle uppgifves priset i Constantinopel att vara,
efter varans qualitet, från 1000 till 4000 piaster pr Ocka (23 &), hvaraf man kan
sluta till den fördel, som denna handel, riktigt drifven, skulle kunna afgifva.» Och
hvilken oberäknelig vinst må icke Phenicerna ha gjort sig deraf på en tid, då till-
gången var så ymnig och de ensamma voro innehafvare af denna handel och kunde
sätta priset snart sagdt så högt de behagade. Det var då icke besynnerligt att de
med sådan sorgfällighet sökte dölja handelsvägarna dit. Detta lyckades också
både dem och deras efterföljare, Carthaginenserna, i det längsta ""). Först under
Massiliensernas tid synas vägarna dit ha blifvit allmännare kända. Pytheas var
den förste som derom gifvit någon bestämd underrättelse, enligt de fragmenter af
hans resa, som ända till vår tid blifvit förvarade. Efter dessa berättar Plinius att
vid en kust («estuarium ?"+) af oceanen, som beboddes af germaniska Guttoner och
kallades på landets språk Mentonomon, var 6000 stadier (d. ä. 150 geografiska mil)
lång; att en dagsresa derifrån låg en ö som het Abalus, till hvilken bernsten om
våren uppkastades af vågorna, och var en hafvets »renselse» efter att ha varit till-
fruset (concreti maris purgamentum).t) Den begagnades af invånarna i stället för
’) Bidrag til den Nordiske Ravhandels Hist. sid. 79.
”") Strabo berättar att då ett phoeniciskt skepp, som ärnade sig till tennöarna, märkte alt det följdes af
ett romerskt, satte kaptenen sin skuta på grund och narrade Romaren i samma förderf; hvarefter kap-
tenen räddade sig och sedan han hemkommit erhöll han betalning för den förlorade lasten, som belö-
ning af staten för sitt välförhållande. Strabo III, V. Paris I, pag. 146, 1).
”") Egentligen fjere eller den del af stranden, som under ebben är torr och under flodtiden står under
vatten. Jemf. sid. 71. Således var det en kust med ebb och flod, således var den ej belägen i
Ostersjön.
+) Plin. Hist. not. XXXVII, 11 b. Det är också fallet ännu, att den mesta bernsten uppkastas på stran-
den om våren.
Nilssons Ur-invånare. 3:dje Häftet. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
