Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bronsåldern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
ved (pro ligno utitur Plin. 1 c.)”). Plinius meddelar äfven på ett annat ställe en
sednare underrättelse om tennöarna. Sedan han beskrifvit öarna vid Britannien
yttrar han sig: å andra sidan vid germaniska hafvet ligga spridda öarna Glessariee,
som de sednare Grekerna kallat Electrides, emedan der uppkommer electrum (bern-
sten) "+). — Samme författare """), sedan han omnämnt Jutska spetsen (Promon-
torium cimbrorum) och derefter 23 dödar längs vestkusten, som genom Romerska
vapnen blifvit bekanta: deribland Borchana (nu Borkum) och Glessaria, så kallad
af soldaterna för sin bernsten skull. Samme författare f) yttrar sig: Det är säkert
att bernsten alstras vid öarna i norra Oceanen och att den af Germanerna kallas
Glessum. Derföre har också en af öarna blifvit kallad Glessaria, af våra (romerska
soldater), då Cesar germanicus der utförde sina bedrifter med flottorna.» Man kan
svårligen tydligare uttrycka sig för att ådagalägga att de kuster och dar, vid hvilka
bernsten förekom, lågo, icke i Östersjön, utan i Nordsjön längs vestra kusten af
Germanien och Danmark.
Efter alla dessa intyg är det för nrg verkligen obegripligt, huru man kunnat
falla på den idéen att Phenicerna hemtat sin bernsten vid ostpreussens kust ft). Om
man nu också skulle, utan all rim och räson vilja antaga, att Phenicerna gingo
ända in i den längst bort aflägsna vrån af Östersjön för att hemta bernsten, så
måste man dock medgifva att de, för att komma dit, skulle hafva seglat längs Dan-
ska kusterna, som voro så ytterst rika på bernsten; och man måste väl kunna före-
ställa sig att de ej foro en längre väg, för att hemta hvad de kunde få på en
kortare. Och ingen lärer betvifla att Phenicernas bernsten transporterades till sjös,
samma väg som deras tenn; hade den gått öfver land, så hade fyndorten omöjligen
kunnat hemlighållas för Greker och Carthaginenser m. fl.
Jag betviflar visserligen icke att de kunnat segla ända till Preussen, om der
då funnits något för dem att hemta; ty de ha påtagligen varit inne i Östersjön
och besökt Skånes södra och östra kuster, der de också lemnat mångfaldiga spår
efter sig (hvarom sedan), men till sådana pheniciska spår finnes intet tecken på
Preussens bernstenskust, så vidt mig är bekant.
Sedan Phenicerna hittat på tenntrakten i Britannien, var det ej svårt, och
dröjde säkert ej länge innan de funno bernstenstrakten vid Sleswig och Jutland.
Ty om än icke bernsten då och då uppkastades vid Englands kuster, hvilket är
”) Välförståendes icke för att värma, men för att lysa. För samma ändamål skall bernsten ännu i sed-
nare tid ha begagnats af fattigt folk på Sleswigs vestkust (Werl. 42) således ännu ett traditionelt
bruk sedan Pytheas’ tid. För samma ändamål brukas trästickor (lignum) af fattigt folk i skogstrak-
terna i Skåne. De kallas pertor, äro af björk, tillskäras på eget sätt och vid begagnandet sättas de i
en klyka af jern. En af manfolket passar pertan under det att qvinfolket är vid dess sken sysselsatt
med sin handaslöjd.
”) Plin. IV, 30.
""’) Plin. IV, XXVI, a.
+) Plin. XXXVII, II, a.
TT) Jemf. äfven Thule v. Redslob; 3:ter kap. 8. 23 o. ff. mycket läsvärdt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
