Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bronsåldern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
som de voro sin religiösa kult mycket tillgifna, spridde de äfven denna och dess
yttre ceremonier bland de halfvilda invånarna; om detta skedde af religiositet eller
af handelspolitik, lemnas derhän. Men hvar de satt sig ner, inkräktade de efter
hand mer och mer af kusten eller hela ön och blefvo slutligen de herrskande, och
-använde sedermera infödingarna som sina arbetare, kanske någon gång som sina
slafvar. Se sid. 126 not.
Detta är i korthet ej blott Phenicernas, utan äfven hvarje stor och mäktig,
sjöhandel-idkande stats historia; det är Carthagos, Spaniens, Venedigs, Hollands, Eng-
lands m. fl. utvecklingshistoria. Vi kunna göra oss ett begrepp derom, då vi erinra
088 att flera äfven nuvarande Staters exotiska besittningar börjat som handelsfaktorier.
Samma väg till rikedom och herrskaremakt har handeln gått i alla tider; och
vi kunna af hvad historien gifver oss vid handen, således taga för alldeles gifvet
att Phenicerna, sedan de en gång påträffat tenntrakten och bernstenstrakten vid
Europas vestra kust, icke lemnade dem, utan att genast anlägga kolonier, som blefvo
mer och mer talrika. Vi kunna således ej föreställa oss att Phenicerna skulle
drifva sin handel vid det vestra Europa på annat sätt än de drefvo den på alla
andra kuster och öar, nemligen genom anläggande af ständigvarande handelseta-
blissementer.
Både kunskapen om den method, de följt på andra ställen, och Historien, rätt
fattad, tvinga oss antaga, att främlingarna från Österlanden här varit bosatta under
en ganska lång tid, ja ända från 1600 eller 2000 år f. Chr. och till någon tidsålder,
som vi ännu ej anse möjligt att bestämma, då kolonisterna småningom, sedan sam-
färden med Orienten efter hand minskades och upphörde, blandade sig med och
uppgingo i landets egna invånare.
Om än denna Phenicernas bosättningsperiod här i norden varit längre eller
kortare, så måste dock under denna tid många bland dem här hafva dött och
blifvit begrafna. Detta tvingas vi ju att antaga som gifvet; äfvensom att deras
grafvar måste finnas i de trakter, der de fordom bott och idkat sin handel. Men
nu uppkommer den frågan: huru skola vi kunna urskilja dessa pheniciska grafvar
från grifter tillhöriga äldre eller yngre folkslag, som utan allt tvifvel bott i samma
trakter? Hur brukade Phenicerna begrafva sina lik?
Lyckligtvis för detta slags vetenskaplig forskning, kunna vi nu bestämdt be-
svara denna fråga. :
Den frejdade D:r Barnard Davis, utgifvaren af Crania Britannica, har nyligen,
genom en på Engelska öfversatt Afhandling af D:r Nicolucci, lemnat upplysning
om en på Sardinien, vid den gamla staden Tharros undersökt phenicisk begraf-
ningsplats, der grafvarna beskrifvas (p: 4) på följande sätt: de voro gräfda i en mjuk
kalkartad sandsten, af olika storlek och aflängt fyrkantiga, eller stundom lika breda
som långa. Antalet af skeletter som hvardera grafven innehöll var ett, två, tre, stun-
dom fyra. Liken hade i dem blifvit nedlagda i horisontelt läge. Vid deras sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
