- Project Runeberg -  Skandinaviska nordens ur-invånare / Andra delen. Bronsåldern /
133

(1838-1872) [MARC] [MARC] Author: Sven Nilsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bronsåldern ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1383

En af de märkvärdigaste stenar af detta slag såg jag sistlidne Augusti må-
nad på Ranten nära Falköping. Den består af ett större granitblock (bloc erratique)
och ligger omedelbarligen på horisontelt platta hällen. Det är kring 6—7 fot långt
något ovalt, litet mer än 3 fot högt och på öfra plattkullriga sidan beströdt med
ett stort antal runda ingröpningar, alldeles lika dem, som finnas, ehuru i mindre
antal, på Willfarastenen. (Sid. 130). Af dessa stå 6 större i en rad längs midten;
nära kanten står en böjd rad och utanför en bred rundad fals, som bildar en af-
sats, stå på några ställen äfven dylika >).
Men hvad som gör denna sten framför
andra märkvärdig är att den, ända från
hedna tiden, bibehållit sin ursprungliga
benämning: den kallas af folket i orten
Ballerstenen eller Balders offersten, och vi
| kunna icke betvifla att den under hedna
| tiden varit använd som ett offeraltare
| vid Baals- eller Balders-kulten, hvilket
äfven den traditionella benämningen åda-
galägger "?). Om vi nu antaga att den
med likadana ingröpningar försedda Will-
farastenen äfven varit en offersten, till-
hörig samma kult, så finna vi härigenom blott ännu mera bekräftadt hvad redan af
andra skäl blifvit bevisadt, nemligen att de två samtida monumenterna vid Kivik
och Willfarahögen tillhört ett och samma folk och således en och samma kult —
Baalskulten.

Men dessa med runda ingröpningar försedda offerstenar, hörande till Baals-
kulten, gifva anledning till andra äfven hithörande betraktelser.

Vi hafva redan omnämnt att i denna trakt af Skåne finnas talrika minnes-
märken efter Phenicernas vistelse och religiösa kult. Denna orientaliska soldyrkan
blef, från deras första bosättningar härstädes, spridd bland folket och bibehöll sig
här länge efter att samfärden mellan här Loen-!e Phenicer och deras fädernesland,
Orienten, bli/v:t afbruten. Detta finna vi deraf att alla spår af denna kult, ännu
efter årtusenden ej kunnat helt och hållet utplånas. MHaraf kunna vi äfven sluta att
denna hednakult måste hafva varit den allmännast rådande i dessa trakter af landet vid
den tid, då de första Katholska missionärerna här började predika christendom; och
detta bestyrkes också än ytterligare af följande faktum: De äldsta Katholska vigvattens-
stenar vi här finna, äro så lika de baalska eller balderska offerstenarna, att det stundom
synes omöjligt att bestämdt åtskilja dem.

’) Både Herr Brusewitz och Antiquitets-Intendenten Herr Ssve hafva aftecknat stenen, och begge dessa
teckningar har jag haft tillfälle att begagna och jemföra med min på stället gjorda beskrifning.

”’) Stenen hade äfven gifvit sitt namn åt en fordom varande gård, på hvars ägor den låg. Balder kallas
af allmogen Baller; Barders ört (Anthemie arvensis) kallas af allmogen i Skåne Ballersbrå.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Oct 13 04:12:20 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordensu/2/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free