Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bronsåldern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
af mig för många år sedan iakttagna naturfenomén”) som genom Herr Baron Carl
Gyllenstjernas benägna medverkan, från fiskrarna i Kullen (i Skåne) erhållits, har jag
sid. 81 omnämnt som ett Bikang, hvarföre jag anser mig skyldig att deraf med-
dela åtminstone ett utdrag.
För att nemligen erhålla bekräftelse på hvad jag varseblifvit d. 8 Januari
1815 utanför hamnen vid Landskrona, rörande den börjande isbildningen i hafvet,
öfversände jag till ofvannämde Baron Gyllenstjerna på Krapperup följande frågor, för
hvilkas besvarande han lät sammankalla sakkunniga män och meddelade mig derefter
ett med dem hållet protokoll, hvaraf ett utdrag här bifogas. Frågorna voro +").
Sedan det nu, genom vidsträckta vetenskapliga undersökningar, blifvit full-
ständigt bekräftadt att, vid hafvets börjande isläggning här i Norden, det fenomén
visar sig som här ofvan är beskrifvet, kan väl ingen betvifla att det ju var samma
fenomén som Pytheas såg vid Thule och som han så naivt men träffande liknade
vid en sammanskockning (ovyxolue) af maneter (sid. 65 och 78). Hade ej den
”) Pbysiographiska Sällskapets Tidskrift 1837 sid. 44.
"’) 1:o. Huru börjar hafvet frysa?
Svar: Hufvudsakligen genom nerifrån kommande isskifvor, hvilka sedermera hopfrysa.
Isbildningen i saltsjön tillgår på följande sätt: små tunna och flata isskifvor, af omvexlande storlek
och form uppflyta, ofta i största mängd till ytan der de, vanligen sönderbrutna och krossade, seder-
mera af böljorna eller strömdrag, gnidas och ältas om hvarandra tills bitarna blifva helt små och slut-
ligen hopgyttrade sammanfrysa till större och mindre rundade isklimpar eller något flattryckta bollar,
hvilka derefter, om hafvet är tillräckligt stilla, sinsemellan frysa samman och bilda en sammanhängande
skroflig isskorpa. Ofvannämda isskifvor äro till storlek och form mycket skiljaktige, men alltid lika
tjocka vid omkretsen som vid medelpunkten. De hafva från mindre än ctt till omkring fem tums
diameter samt aldrig öfver två liniers tjocklek men väl derunder. Formen är merändels rundad men
äfven, serdeles de smärre, troligen förut sönderbräckta, oregelbundna och kantiga. På hvad djup dessa
isskifvor bildas är obekant, de synas först då de uppkomma i vattenbrynet eller skimrande och dan-
sande bakefter båten i kölvattnet. Vid klart och stilla väder kan man likväl åtminstone en aln djupt
ner, se huru de glittrande vicka och svänga sig upp till ytan, större och mindre om hvaranda i otalig
mängd. Denna isformation synes ibland försiggå på temligen betydligt djup. En erfaren person har
anfört att det skall kunna frysa på ett djup af omkring fyra alnar. Han hade för många år sedan
under en mycket stark frostnatt nedsänkt en vanlig mindre fisksamp med lefvande torsk på åtminstone
sju fots vatten, men ändå, morgonen derpå, funnit fisken ihjälfrusen.
Skifvorna uppflyta ej med flatsidan utan uppskjuta med stor hastighet med ena kanten före, ofta
med sådan fart att de höja sig 3—4 tum öfver vattenytan och komma derigenom ej sällan att lägga
sig den ena öfver den andra. Deras färg är något blåaktig såsom på vanlig is. Ju starkare frosten
är dess större och talrikare äro isskifvorna. Dylik isbildning ner i vattnet lärer förekomma i hela
Kattegatt. Då fiskrarna se dylika isskifvor söka de gerna genast land; ty de uppkomma ofta i så
stor mängd att de snart nog skulle kunna alldeles innestänga båten och hindra den att fritt röra sig.
2:0. Storleken och färgen af dessa klimpar?
Storleken omvexlande från knappast ett, ända till omkring fem tum i diameter och ej öfver två liniers
tjocklek. Ju starkare frost desto större skifvor. Färgen är den samma som å vanlig is.
3:0. Om dessa skifvor småningom blifva tätare och sammanfrysa till is?
Svar: Skifvorna sammanpackas af vind och ström och hopfrysa först i mer eller mindre rundade klim-
par, hvilka återigen sinsemellan förenas till fast is.
4:0o. Om der finnes likhet mellan klimparna (innan de hopfrysa) och en massa af döda maneter, om
sommaren indrifna i en vik efter en storm?
Svar: De först uppkomua isskifvorna likna ej maneter, de äro dertill för tunna och flata, men i an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
