Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg till Bronsåldern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
nuen till templet åt nordost» (säger D:r Thurnam, som äfven meddelar en planrit-
ning öfver trakten), »är på en half engelsk mils afstånd delad i två grenar, hvaraf
den ena slutas nära vid en mycket märkvärdig cursus eller hippodromus, kring 13
eng. mil i längd». »Man har gissat», säger Thurnaim, »att i denna cursus häst- och
vagn-kappränningar egde rum och att denna inrättning var gjord för att skaffa
förlustelser åt det folk, som byggt Stonehenge» — eller snarare, som dit samlades
för att fira sin gudstjenst. Således se vi att, utom sången, musiken och dansen
uti sjelfva Baalstemplet, fanns inrättning för kappränningar utanför detsamma, så
val vid Stonehenge som i Rom — och sannolikt äfven i Emesa.
Att Baalskulten firades på samma sätt med dans och sång redan i Canaan,
under den äldsta tid från hvilken denna soldyrkan först blifvit oss bekant, nemli-
gen ända från Moses och Josua tidehvarf, har redan blifvit omnamndt sid. 13—14.
I 1 Kon.b. 18 cap. 22—40 v. omtalas att då Baals (solens) prester på Carmel
firade gudens fest, dansade de kring altaret och ropade (åkallade) gudens namn,
hvilket, i öfverensstämmelse med hvad på andra ställen skedde, bestod deri att de
sjöngo hymner till hans ära och utbådo sig hans bistånd. På samma sätt, heter
det, plägade Baals prester alltid fira solgudens fest. På samma sätt firades Baals-
festen i Irland, genom att midsommarsafton på höjderna upptända eldar, som kalla-
des Balstein (Baalseldar) och dansa kring dem hela natten (se sid. 138—14). Både
Canaaniterna och Irländarna kallade således solguden med samma namn Baal; båda
upptände eldar på höjderna, kring hvilka de dansade, och båda buro sina barn öfver
elden för Baal (s. 15), hvilket Moses förbjöd de förra, och de christna presterna de
senare. Är det möjligt att någon kan tänka sig att med en sådan öfverensstämmelse
både i namn och sak, äfven i sina detaljer, denna soldyrkan kunnat af sig sjelf upp-
komma på så vidt skillda ställen, utan att det ena folket fått denna kult af det andra!”)
Vanda vi oss till Skandinavien, finna vi att samma fest der firas och på samma årstid,
blott med den skilnad att Baal der fått namn af Balder ””), men kulten är precist
densamma (se sid. 14). Otvifvelaktigt firades samma fest fordom i hela vestra
Europa, ehuru minnet deraf mer utplånades i de länder der Druiderna med sin
kult blefvo mera mäktiga och der sedermera romersk bildning bortträngde eller
fördunklade alla äldre traditioner. I Skandinavien hörer man aldrig Druidernas
namn eller kult ens nämnas af folket, som deremot ganska väl känner och till
och med ännu stundom öfvar Baal-Balderskulten. Och enär denna är så öfver-
ensstämmande med den orientaliska, tvingas vi väl att antaga att den så väl i Ir-
land som Skandinavien blifvit hitförd från Orienten. Men det finnes väl knappast
mer än ett enda medel, genom hvilket detta kunnat ske, nemligen genom handeln,
") Visserligen har man försökt att äfven af Irländarnas firande af sin Balstein göra druidkult; men i
sådant fall vore ju bäst att taga steget ut och påstå att äfven de 450 Baalsprester, som Elia lät
»slagta» sedan de befunnits vara dåliga mirakelgörare, voro Druider.
”’) Solgudens namn uttalades på något olika sätt hos skilda folk: Baal, Balder, Bel, Belis, Belenus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
