148 Johan Vising: af samma skrift förklarar sig i allmänhet så godt som inga minnen ha från sina första åtta år. Att Dante säger sig hafva hört Beatrices stämma första gången, då de voro aderton år, behöfver ej, såsom författaren vill, innebära något vittnesbörd mot deras naboskap; de hade ju i allt fall efter skaldens uppgift ofta sett hvarandra under de nio åren sedan det första mötet. Beatrice Portinari var gift, enligt hvad behållna aktstycken intyga, med Simone dei Bardi; nu antyder aldrig Dante, att hans Beatrice gifte sig; de två kunna därför ej, menar Scartazzini, vara identiska. — Men Dante har ej i Vita Nuova haft anledning omtala Beatrices förmälning; han har där endast upptagit hvad som var ägnadt att förklara hans sånger till Beatrice, och han säger uttryckligen i kap. XXIX, att han icke heller vill tala om hennes död, emedan det ej, såsom han redan antydt i kap. I, hörde till hans ämne för tillfället (70n ὁ del presente proposito“). Att Dantes Beatrice skulle ha födts, lefvat och dött i samma hus, således ej hemförts af någon man, säger visserligen Scartazzini, men Dante ej. I kap. XLI heter det: Αἰφμαπέϊ peregrini passavano per una via, la quale è quasi in mezzo della cittade, ove nacque, vivette e morio la gentilissima donna. Detta betyder dock icke, såsom Scartazzini vill, att hon föddes, lefde og dog i samma us — ty hvar talas om hus? —, näppeligen heller, såsom D'Ancona fattar det, att hon föddes, lefde og dog vid samma gata; ove har helt visst afseende på cittade, och Dante har här användt samma omskrifning för Florens, som redan tjänat honom kap. VI: Presi i nomi di sessanta le più belle donne della cittade, ove la mia donna fu posta dall’ altissimo siri. De följande momenten i författarens resonnemang äro till största delen obetydliga smakfrågor, som kunna afgöras lika väl i den ena som andra riktningen. Om de bevisa något, är det snarare emot än för hans teori. Endast en punkt är värd att framhäfvas. Dante berättar (Vita Nuova XXXIII), att efter Beatrices död hennes närmaste blodsförvandt (bror?) bedt honom skrifva en dikt till hennes ära. Detta menar Scartazzini hafva varit absolut omöjligt, om den bortgångna varit gift. Det är visserligen antagligt, att denne släkting, som var Dantes intime vän, kände till Dantes svärmeri; men dels behöfde han därför icke fördöma den rena, platoniska, ehuru väl intensiva hyllning, Dante ägnat Beatrice, dels ber han ej, hvilket Scartazzini alldeles törbigår, om en sång direkt för Beatrice. Dante berättar: «Han kom till mig och språkade med mig en stund och bad mig, att jag skulle skrifva något om en dam, som dött. Och ħan ställde sina ord så, att jag skulle tro, att jag besjöng en annan dam, som nyligen aflidit.»