Anm. af Scartazzini, Dante-Handbuch. 149 I detta sammanhang må ock erinras därom, att de provensalske trubadurerna, hvilkas lärjunge Dante omedelbart och medelbart var, alltid ägnade sin dyrkan åt gifta damer, hvilket, så vidt det stannade vid fagra ord och kväden, ej väckte samtidens ogillande. Hela detta parti af Scartazzinis Dante-Handbuch, s. 1184—94, i hvilket han söker visa, att Dantes Beatrice måste vara någon annan än Beatrice Portinari, synes säledes referenten fullkomligt förfeladt. Det är till och med svårt att där alltid återhålla sin förundran öfver författarens sätt att citera Dante. Ojämförligt mycket bättre är den motsatta åsikten stödd, i synnerhet sedan Del Lungo belyst den med så viktiga nyframdragna originalhandlingar. Som bekant hafva vi uppgifterna om Beatrice Portinari ursprungligen från Boccaccio. Dà han säger, att hon och Dante först träffades i hennes åttonde och hans nionde år, så har detta bekräftats af originalurkunder. Då han vidare uppgitver sig hafva sina notiser om Beatrice Portinari-Bardi från en person, som var med henne nära besläktad, så stämmer detta förunderligt väl med de nyligen funna aktstycken, som bevisa, att Boccaccios far och familjerna Bardi och Portinari hade gemensamma affärer. Den yngre Boccaccio hade således på deras affärskontor godt tillfälle förnimma något om fru Simone dei Bardi, född Portinari Det är vid sådant förhållande svårt att beskylla Boccaccio för osannfärdighet i denna fråga. För öfrigt har Dantes son Pietro enligt ett Asburnhammanuskript, oberoende af Boccaccio, som skref 1373, ungefär år 1360 uppgifvit, att Dantes ungdomskärlek ägnades Beatrice Portinari 1. Då hr Scartazzini (s. 186) säger sig för sin redan tio år förut framställda teori om de båda Beatrices osammanhörighet hafva vunnit Italiens förnämsta Dantekännare, förstår jag ej, hvad han menar; eller rättare jag förstår, att han talar osanning. Ouppfylld har ock hans profetia blifvit, att denna hans teori skulle vinna allmän anslutning. Den som sist (1893, såsom tryckäåret uppgifves) med full sakkännedom yttrat sig i ämnet, den framstående Danteforskaren R. P. Berthier i Fribourg, har i stället på det bestämdaste uttalat sig emot densamma. Emellertid, såsom sagdt, hr Scartazzinis Dante-Ħandbuch är i allmänhet särdeles tillförlitlig och den inför läsaren med en säker hand i en labyrint af Dantefrågor. Dock saknar man hvarje behandling af Dantes estetik, språk och verskonst. Man saknar ock, därför att man känner, huru nyttigt det skulle vara, 1 Se om detta Del Lungo, Beatrice nella vita e nella poesia del secolo XIII, Milano 1891. — En ung tysk docent har nyligen velat visa de båda Beatrices identitet med den sinnrika upptäckten (Zeitschr. f. rom. Ph. XIV, 169), att Portinari innehåller 9 bokstäfver, att Bice Portinari innehåller 3 7, att Monna Bice gör 9 bokstäfver (!). Man må väl säga: Gud bevare oss för våra vänner!