2 J. E. Hylén: Editorerna behålla gemenligen denna handskrifternas läsart. Så Dindorf, Homeri Odyssea, Ameis-Hentze, Homers Odyssee, La Roche, Homeri Odyssea, Ludwich, Homeri carmina, Odyssea. Nauck, Mélanges Gréco-Romains IIl: 250 ff., förklarar dock dessa former för ohomeriska och över huvud taget språkvidriga. Och med sin förkärlek för konjekturer insätter han i texten i deras ställe #ïa och ἤϊσαν, hvilka former återfinnas även annorstädes i de homeriska sångerna, neml. ἤϊα Od. 4, 427, 433, 972, 10. 309 och ἤϊσαν 1]. 10. 197, 18.305, 17. 495,708. 11:2233, 19.436, 20: 7, 24.1.9, 18. Christ, Hom. od. Homer.” s. 62, anm. 2, nämner denna konjektur en förbättring och finner sig t. o. m. till rätta med den derav uppkomna ganska hårda hiatus i Od. 10. 146, 274. Men än underligare förefaller detta Christs beredvilliga antagande av Naucks <«textförbättring», når man besinnar, att Christ i Odysséformen ἤϊον ser ett bevis på olika ursprung för Iliaden och Odysséen. Ty i och med antagandet av Naucks konjektur faller detta hans stöd, enär ἤϊσαν kan uppvisas både i Odysséen och Iliaden, såsom åvan är äådagalagdt. Men icke ens formerna ἤϊα och ἤϊσαν lemnas oantastade. Wackernagel, K. Z. 25. 265, stryker dem mot handskrifternas på så många ställen samstämmiga vittnesbörd och läser i stället aoristformerna ἤεα och ἤεσαν. Och han finner understöd hos så framstående vetenskapsmän som G. Meyer, Gr. Gr.” 5. 430, och Brugmann, Gr. Gr.” 5. 169, hvilka hålla ἤϊα och ἤϊσαν för språkvidriga och t. o. m. föredraga ἤεα utan jota subscr., enär urgrek. intervok. £ undantagslöst faller bort. Sa länge striden gäller endast konjicierade former, finnes för mig intet skäl att ej antaga de språkriktiga. I detta fall är dock ἤεα en lättförklarlig form. Ty icke behöver detta jota subscr. ovilkorligen bärröra från urgrekisk tid. Det kan nemligen ha inkommit senare. Johansson har åtminstone i akademiska föreläsningar, som jag åhört, visat en väg derför. Han antager en əç-aoristbildning. I sing. således *e-ei-ə-s-m > * ējəç-m > * ἤϊεσα > ea. 1 plur. åter * e-ei-ç-men' — om ' Egentl. * e--ç-men, men den starka rotformen har trängt in från sing.