Om några homeriska former. : 3 denna suffixvexling av əc i sg. och ç i plur. se Johansson, K. Z. 32. 508 — > διστιηθη > * touer > * ἤιμμεν > * ἤιμεν >u. Hade vi då bredvid hvarandra formerna #sa och nuev, uppstod lätt jea. Derför behöver man ingalunda ängsligt undanrödja jota i denna form. Men det återstår i alla fall den frågan, huruvida man bör antaga denna Wackernagels konjektur och om verkligen formen ἤϊα är en «Unform», såsom Brugmann påstår. Handskrifterna uppvisa på fyra ställen samstämmigt denna «Unform». Och den är dock alltför säregen, för att man skali kunna tilltro en avskrivare att hava insatt densamma i st. f. ἤεα eller ja. Vidare vittna scholierna för handskrifternas läsart. Och likaledes lexikograferna. Suidas tyckes visserligen ha förvexlat impf. av εἰμί (a) och εἶμι (ἤϊα), i det han tolkat #ïa med ὑπῆρχον, lat. eram, och ἃ andra sidan har Hesychius 6] strängt äåtskilt de lika lydande nominal- och verbalformerna, i det han tolkar #ïa med βοώματα, för hvilken betydelse han citerar Il. 13. 103, καὶ ἄχυρα — här anför han Od. 5. 368 — καὶ ἐφόδια καὶ ἐπορευόμην med citat till sistnämda betydelse från Od. 4. 433. Dessutom tolkar han jtov med ἐπορευόμην, ἤϊεν med ἐπορεύετο OCh ἤϊσαν med êroοεύοντο. Suidas tolkar ἤϊον med τὸ εἰς ὁδὸν βοῶμα. Denna dubbelbetydelse gär igen i scholierna. Ty scholiasten till Il.. 13. 103 parafraserar ἤϊα sålunda: κυρίως δὲ τὰ ἐν τῇ ὁδῷ ἢ ἐν τῷ πλῷ ἐπιτήδεια, ἐφόδια, οὐ τὰ ἔν οἴχῳ ἐσϑιόμενα. Till Od. 2. 410, 4. 363 återgives det med ἐφόδια, till 0d. ὅ. 266 med ἐφόδια, ἄλφιτα, till Od. 9. 212 med ἄλφιτα. Seholiasten till Od. 12. 329 äåtergiver det med βοώματα och åter till Od. ὃ. 368 med ἄχυρα. Den verbala betydelsen inlägger scholiasten i ἤϊα Od. 4. 427, der han omskriver det med ἐπορεύϑην ἢ ἐπορευόμην. Till Od. 10. 146 läsa vi 1 scholierna ἀγήϊον" ἀνῆλϑον och till Od. 19. 436 ἤϊσαν: ἐπορεύοντο. För detta subst. ἤϊα, som på ätta ställen läses i de homeriska dikterna, vilja somlige över allt läsa ^a, men deremot inlägger Ludwich, Aristarchs Homerische Textkritik Π: 122, sin bestämda protest. Was gäbe uns ein Recht, utbrister han, die Contraction ja statt ἤϊα (Od. 2. 410), welche Didymos und Herodian der jüngeren Atthis zuweisen und demnach dem Homer absprechen, auf eigene Verant-