6 J. E. Hylén: analogibildning måtte väl vara falsk, om någon sådan kan kallas falsk. Curtius, Verbum der griech. Sprache I: 175, ansätter som rot ἐξ och bildar till denna ett imperf. #jïa, i hvilket han betraktar ἢ såsom augment. Och i samma arbete 1: 128 stöder han ytterligare denna sin åsigt, i det han påstår: dass das ἢ in der That die Geltung des Augments hat zeigen deutlich ἤϊσαν neben ἴσαν. Han medger dock själv, att en dylik i sanskrit vanlig augmentering visar i grek. endast detta verb. Men jag kan ej fullt fatta, huru han av denna rot får fram imperf. ἤϊα, och likaledes behöver man icke för inf. ἰέναι Och opt. ἐξείη ansätta denna rot, ty inf. ljöd sannolikt ursprungligen ἢ ξέναι, och opt. är antagligen analogibildning efter opt. till τιϑέναι eller εἰδέναι eller också en gammal ç-aoristoptativbildning, såsom G. Meyer Gr. Gr.” s. 429, 512, Brugmann Gr. Grs. 151, 174, 175 uppvisa. För övrigt uppvisar G. Meyer, Gr. Gr.” 5. 422, att ἢ i denna form ej är augment. Icke ens Curtius har således utredt denna fråga. Och bland nyare forskare ha både’ G. Meyer och Brugmann, säsom åvan framhållits, förklarat formen för språkvidrig. Men, som jag tror, med orätt. Danielsson har på sina föreläsningar över den stora Gortynerinskriften, der formen @ï' läses, hvilket ju till full evidens visar, att ἤϊε, ἤϊον mäste betraktas såsom av grekerna talade ord, lemnat en mycket tilltalande förklaring, ehuru den genom brist på analoga fall är temligen osäker. Liksom Johansson antager även han en əç-aoristbildning, * e-ef-əç-m. Sedan augmentets och rotens e kontraherats, uppträder i formen en avljudsvexling, *@-fes-m och *ēës-m. Den förra ger på grekisk botten *#isoa > ἤεα Ooch den senare *#oa > ta. Som en analog bildning anförde han ἄρξετ-: ἀυτμή. Men huru snillrik denna förklaring än är, fullt övertygande är den icke. Jag har även tänkt mig en s-aoristbildning: * e-ef-s-m > * esm > * ijwa > ia. Vore detta riktigt, skulle vi i ἤϊα ha en kvarleva från den tid, då vokalstammarna ännu icke genom inverkan av konsonantstammarna fått sitt ç uppfär- : Jfr. Die Inschrift von Gortyn, bearb. von J. und Th. Baunack s. 98.