Om några homeriska former. 9 sätta ἦεν i st. f ἢην. Monro, Hom. Gr.* 12, G. Meyer, Gr. αν." 433, stå alldeles rädlöse inför förklaringen av denna form. Brugmann, Gr. Gr.” 164, anser den vara en plusquamperfektform. Nog av, formen är ännu icke förklarad, och kanske Christ har rätt i sit påstående, att den är uppkommen genom en falsk analogibildning, men hvad han ikke har rätt i, det är, att formen förekommer endast i Odysséen. Ty såväl våra handskrifters som vara scholiers och lexikografers samstämmiga vittnesbörd gälla dock i mina ögon mera än en, låt vara, skarpsinnig konjektur av Leo Meyer. Komma vi nu till μάντηος, hvilken språkvidriga form Christ har funnit i 0d. 10. 493. Han kunde ha tillagt 0d. 12. 267, der denna form också läses hos våra editorer. Men på intetdera stället visa handskrifterna denna form. Od. 12. 267 ha såväl codex Florent. Laurent. XXXII 24 som alla Ludwichs handskrifter μάντιος. Hos scholiasten till detta ställe läses μάντιος: μάντεως. Likaså uppvisa alla handskrifterna på ett undantag när Od. 10. 493 μάντιος, hvilken läsart även Eustathius funnit. Endast codex Venet. Marcianus 613 har μάντηος. G. Hermann, Elem. doctr. metr. 347, insatte genom konjektur för meterns skull μάντηος såväl i 10. 493 som 12. 267, hvilken konjektur upptogs av bland andra Bekker, Dindorf, Ameis-Hentze, La Roche, Ludwich. Läsarten μάντιος bibehålles av Ahrens, Rh. Mus. II: 162, Hartel, Hom. Stud. III: 9 och andre. De mäste dock för meterns skull ändra nästföljande ord ἀλαοῦ än till ἀλαόο, än till d2ar60 och än till ἀλαόιο. I-codex Vindobonensis 133 är läsarten μάντιος ἀγλαοῦ. Vi se sålunda, att det icke är så alldeles givet, att vi böra överge den handskriftliga traditionen, även om Christs läsart har stöd i en så pass god handskrift som Venet. Marc. Jag lutar verkligen i denna fråga åt Christs uppfattning, men fasthåller dock — och det är just detta, som här har nagon betydelse —, att man ingalunda bör anföra en så pass omtvistad form såsom något säkert bevismaterial. Och för övrigt är verkligen μάντηος framgånget genom en falsk analogibildning? Då πόλιος och πόληος användas om hvarandra — av de 34 fall, som de förekomma i Iliaden och Odysséen, användes πόλιος 22 gånger, nemligen fem gånger i Odysséen och 16 i Iliaden, och πόληος 19,