18 J. E. Hylén: derför vara att i den homeriska texten bibehålla denna «Missbildung». Må vi också dröja litet vid relativpronominets genitiv- former ὅου, ἕης. De läsas Il. 2. 324: ἡμῖν μὲν τόδ᾽ ἔφηνε τέρας μέγα μητίετα Ζεύς, ὄψιμον, ὀψιτέλεστον, ὅου κλέος οὔ ποτ᾽ ὀλεῖται. Od. 1. 70: ἀντίϑεον ΠΙ|ολύφημον, ὅου κράτος ἐστὶ μέγιστον πᾶσιν Κυκλώπεσσι. Νῦν δὲ πέφανται Il. 16. 208: φυλόπιδος μέγα ἔογον, ἕης τὸ πρίν γ᾽ ἐράασϑε. Nauck, Thiersch, Gr. Gr. 148, 2, Buttmann, Ausf. Gram. I: 299, Leo Meyer, Vergl. der gr. und lat. Declination 27, Christ m. fl. läsa på de båda första ställena ὅο. Hentze, Anh. zu Homers Od. I: 16, är böjd för denna konjektur. Och Monro, Hom. Gr." 83, erkänner visserligen, att ὅο ej har stöd i handskrifterna, men, tillägger han, there are sufficient traces of -o0, and indeed several places where it is called for by the metre. Han anför av sådana ställen 16 fall, deribland dessa båda. Men, så vidt jag ser, är det ingalunda av rent metriska skäl, man mäste ändra dessa ställen. Christ behåller i sin text till Il. 16. 208 den enligt hans mening falska formen ἕῃης, enär han tror, att en otymplig interpolator verkligen fabricerat den. Likväl har Christ som ändringsförslag framstält: ὅο πρόσϑεν γ᾽ ἐοάασϑε. Nauck är än vildare, då han ändrar till: ὅο πρίν γ᾽ ἠγάσσασϑε. Ifrån rent metrisk synpunkt är denna konjektur osmaklig. Handskrifterna uppvisa ganska samstämmigt ὅου och éns. Codex Heidelberg. Palatinus 45 har verkligen till Od. 1. 70 ðo, men dess andra hand har rättat det till ov. Herodianus och schol. till Iliaden och Odysséen ha läst ὅου, éns. Scholiasten till 11. 16. 208 i codex Vict. betygar det uttryckligen, då han till ἕης skriver: ðôwujoņtar ὡς τὸ «ὅου κλέος». Hesychius likaledes, då vi hos honom läsa ὅου κλέος" οὗ δόξα. Vi måste således behålla handskrifternas läsart. Kanske äro dessa former bildade av en mer eller mindre språkkunnig skald, kanske äro de endast av rapsoderna utdragna former i st. Í. de riktiga οὗ och ἧς. Den alldeles oregelbundna formen κράτεσφι kan svårligen föras till en stam zoares utan med nödvändighet til χκ(α)οα-τ. Se härom G. Meyer, Gr. Gr.? 363, Danielsson, Gramm. und