Om nägra homeriska former. 23 tänkande. Men för att kunna bevisa detta påstående, måste han ändra icke mindre än 14 ställen i de homeriska dikterna, der ὡς ὅτ᾽ ἄν läses (Il. 10. 5, 11. 269, 0d. 5. 394, 10. 216 o. a.). Och inför en dylik textrecension torde litet hvar häpna. Ehuru Christ anser στρέφεται såsom en oriktig konj., föreslår han dock i sin upplaga en textändring till ἠύτε δ᾽ i st. f. ὡς δ᾽ ὅτ᾽ ἄν. Men dylikt kan jag ej nämna annat än textförvanskning. På liknande sätt ersättas μίσγεαι Och κατίσχεαι med μίσγῆαι Och xatioyja av Curtius och Monro, med μίσγη och κατίσχη᾽ av Christ, γαυτίλλεται med aoristformen ναυτίλεται, βούλεται med βούλητ᾽. 1 själva verket äro ju dessa textändringar helt lätta, men då de kortvokaliska formerna dels alla äro bestyrkta av de' bästa handskrifterna, dels delvis bekräftats av Didymus (βούλεται) och Hesychius {(μίσγεαι" συνέρχῃ; κατίσχεαι᾽ κατέχῃς), anser jag intet skäl vara förhanden att ändra dem. Ty det är föga troligt, att en avskrivare, om han påträffat μίσγηαι ete. i sitt original, skulle fallit på den idéen att ändra dessa vanliga konjunktivformer, då ingenting talade för, att indikativus vore av nöden, och han ej heller kunde ledas av metriska betänkligheter, då han lät βέβλῆαι (Il. 11. 380) kvarstå oantastadt. Och en hypotes, som måste laborera med så många konjekturer och dervid taga sin tillflykt till allt annat än övertygande skäl, kan på goda grunder anses obevisad. Upsala, den 14 december 1892.